Tobias 12,8

Die Bibel
-
Gottes ewiges Wort




 deutsch  English
      Die Bibelversion
      Die Bibelstelle
 Formatierung des Bibeltextes  Auswahl der Bibelversionen

Tobias      Apokryphen - Apokryphen

Version 1

Septuaginta - Übersetzung des Alten Testamentes und einiger Spätschriften in die griechische Alltagssprache, zwischen 250 und 100 v.Chr. primär in Alexandria entstanden .

Version 2

Die Vulgata stellt eine lateinische Übersetzung der Bibel aus dem Griechischen dar, die von Hieronymus ca 382 bis ca 395 erstellt wurde. Die Version NOVA entstand im Auftrag des Vaticanums II .

Inhaltsverzeichnis

Tobias - Kapitel

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14

Tobias 12,8



Tobias - Kapitel 1


1.1  βίβλος λόγων τωβιτ τοῦ τωβιηλ τοῦ ανανιηλ τοῦ αδουηλ τοῦ γαβαηλ ἐκ τοῦ σπέρματος ασιηλ ἐκ τῆς φυλῆς νεφθαλιμ 1.2  ὃς ᾐχμαλωτεύθη ἐν ἡμέραις ενεμεσσαρου τοῦ βασιλέως ἀσσυρίων ἐκ θισβης ἥ ἐστιν ἐκ δεξιῶν κυδιως τῆς νεφθαλιμ ἐν τῇ γαλιλαίᾳ ὑπεράνω ασηρ 1.3  ἐγὼ τωβιτ ὁδοῖς ἀληθείας ἐπορευόμην καὶ δικαιοσύνης πάσας τὰς ἡμέρας τῆς ζωῆς μου καὶ ἐλεημοσύνας πολλὰς ἐποίησα τοῖς ἀδελφοῖς μου καὶ τῷ ἔθνει τοῖς συμπορευθεῖσιν μετ' ἐμοῦ εἰς χώραν ἀσσυρίων εἰς νινευη 1.4  καὶ ὅτε ἤμην ἐν τῇ χώρᾳ μου ἐν τῇ γῇ ισραηλ νεωτέρου μου ὄντος πᾶσα φυλὴ τοῦ νεφθαλιμ τοῦ πατρός μου ἀπέστη ἀπὸ τοῦ οἴκου ιεροσολύμων τῆς ἐκλεγείσης ἀπὸ πασῶν τῶν φυλῶν ισραηλ εἰς τὸ θυσιάζειν πάσας τὰς φυλάς καὶ ἡγιάσθη ὁ ναὸς τῆς κατασκηνώσεως τοῦ ὑψίστου καὶ ᾠκοδομήθη εἰς πάσας τὰς γενεὰς τοῦ αἰῶνος 1.5  καὶ πᾶσαι αἱ φυλαὶ αἱ συναποστᾶσαι ἔθυον τῇ βααλ τῇ δαμάλει καὶ ὁ οἶκος νεφθαλιμ τοῦ πατρός μου 1.6  κἀγὼ μόνος ἐπορευόμην πλεονάκις εἰς ιεροσόλυμα ἐν ταῖς ἑορταῖς καθὼς γέγραπται παντὶ τῷ ισραηλ ἐν προστάγματι αἰωνίῳ τὰς ἀπαρχὰς καὶ τὰς δεκάτας τῶν γενημάτων καὶ τὰς πρωτοκουρίας ἔχων 1.7  καὶ ἐδίδουν αὐτὰς τοῖς ἱερεῦσιν τοῖς υἱοῖς ααρων πρὸς τὸ θυσιαστήριον πάντων τῶν γενημάτων τὴν δεκάτην ἐδίδουν τοῖς υἱοῖς λευι τοῖς θεραπεύουσιν ἐν ιερουσαλημ καὶ τὴν δευτέραν δεκάτην ἀπεπρατιζόμην καὶ ἐπορευόμην καὶ ἐδαπάνων αὐτὰ ἐν ιεροσολύμοις καθ' ἕκαστον ἐνιαυτόν 1.8  καὶ τὴν τρίτην ἐδίδουν οἷς καθήκει καθὼς ἐνετείλατο δεββωρα ἡ μήτηρ τοῦ πατρός μου διότι ὀρφανὸς κατελείφθην ὑπὸ τοῦ πατρός μου 1.9  καὶ ὅτε ἐγενόμην ἀνήρ ἔλαβον ανναν γυναῖκα ἐκ τοῦ σπέρματος τῆς πατριᾶς ἡμῶν καὶ ἐγέννησα ἐξ αὐτῆς τωβιαν 1.10  καὶ ὅτε ᾐχμαλωτίσθην εἰς νινευη πάντες οἱ ἀδελφοί μου καὶ οἱ ἐκ τοῦ γένους μου ἤσθιον ἐκ τῶν ἄρτων τῶν ἐθνῶν 1.11  ἐγὼ δὲ συνετήρησα τὴν ψυχήν μου μὴ φαγεῖν 1.12  καθότι ἐμεμνήμην τοῦ θεοῦ ἐν ὅλῃ τῇ ψυχῇ μου 1.13  καὶ ἔδωκεν ὁ ὕψιστος χάριν καὶ μορφὴν ἐνώπιον ενεμεσσαρου καὶ ἤμην αὐτοῦ ἀγοραστής 1.14  καὶ ἐπορευόμην εἰς τὴν μηδίαν καὶ παρεθέμην γαβαήλῳ τῷ ἀδελφῷ γαβρια ἐν ραγοις τῆς μηδίας ἀργυρίου τάλαντα δέκα 1.15  καὶ ὅτε ἀπέθανεν ενεμεσσαρος ἐβασίλευσεν σενναχηριμ ὁ υἱὸς αὐτοῦ ἀντ' αὐτοῦ καὶ αἱ ὁδοὶ αὐτοῦ ἠκαταστάτησαν καὶ οὐκέτι ἠδυνάσθην πορευθῆναι εἰς τὴν μηδίαν 1.16  καὶ ἐν ταῖς ἡμέραις ενεμεσσαρου ἐλεημοσύνας πολλὰς ἐποίουν τοῖς ἀδελφοῖς μου 1.17  τοὺς ἄρτους μου ἐδίδουν τοῖς πεινῶσιν καὶ τὰ ἱμάτιά μου τοῖς γυμνοῖς καὶ εἴ τινα ἐκ τοῦ γένους μου ἐθεώρουν τεθνηκότα καὶ ἐρριμμένον ὀπίσω τοῦ τείχους νινευη ἔθαπτον αὐτόν 1.18  καὶ εἴ τινα ἀπέκτεινεν σενναχηριμ ὁ βασιλεύς ὅτε ἦλθεν φεύγων ἐκ τῆς ιουδαίας ἔθαψα αὐτοὺς κλέπτων πολλοὺς γὰρ ἀπέκτεινεν ἐν τῷ θυμῷ αὐτοῦ καὶ ἐζητήθη ὑπὸ τοῦ βασιλέως τὰ σώματα καὶ οὐχ εὑρέθη 1.19  πορευθεὶς δὲ εἷς τῶν ἐν νινευη ὑπέδειξε τῷ βασιλεῖ περὶ ἐμοῦ ὅτι θάπτω αὐτούς καὶ ἐκρύβην ἐπιγνοὺς δὲ ὅτι ζητοῦμαι ἀποθανεῖν φοβηθεὶς ἀνεχώρησα 1.20  καὶ διηρπάγη πάντα τὰ ὑπάρχοντά μου καὶ οὐ κατελείφθη μοι οὐδὲν πλὴν αννας τῆς γυναικός μου καὶ τωβιου τοῦ υἱοῦ μου 1.21  καὶ οὐ διῆλθον ἡμέραι πεντήκοντα ἕως οὗ ἀπέκτειναν αὐτὸν οἱ δύο υἱοὶ αὐτοῦ καὶ ἔφυγον εἰς τὰ ὄρη αραρατ καὶ ἐβασίλευσεν σαχερδονος ὁ υἱὸς αὐτοῦ ἀντ' αὐτοῦ καὶ ἔταξεν αχιαχαρον τὸν αναηλ υἱὸν τοῦ ἀδελφοῦ μου ἐπὶ πᾶσαν τὴν ἐκλογιστίαν τῆς βασιλείας αὐτοῦ καὶ ἐπὶ πᾶσαν τὴν διοίκησιν 1.22  καὶ ἠξίωσεν αχιαχαρος περὶ ἐμοῦ καὶ ἦλθον εἰς νινευη αχιαχαρος δὲ ἦν ὁ οἰνοχόος καὶ ἐπὶ τοῦ δακτυλίου καὶ διοικητὴς καὶ ἐκλογιστής καὶ κατέστησεν αὐτὸν ὁ σαχερδονος ἐκ δευτέρας ἦν δὲ ἐξάδελφός μου
1.1  biblos logohn tohbit toy tohbiehl toy ananiehl toy adoyehl toy gabaehl ek toy spermatos asiehl ek tehs phylehs nephthalim 1.2  os ehchmalohteytheh en ehmerais enemessaroy toy basileohs assyriohn ek thisbehs eh estin ek dexiohn kydiohs tehs nephthalim en teh galilaia yperanoh asehr 1.3  egoh tohbit odois alehtheias eporeyomehn kai dikaiosynehs pasas tas ehmeras tehs zohehs moy kai eleehmosynas pollas epoiehsa tois adelphois moy kai toh ethnei tois symporeytheisin met' emoy eis chohran assyriohn eis nineyeh 1.4  kai ote ehmehn en teh chohra moy en teh geh israehl neohteroy moy ontos pasa phyleh toy nephthalim toy patros moy apesteh apo toy oikoy ierosolymohn tehs eklegeisehs apo pasohn tohn phylohn israehl eis to thysiazein pasas tas phylas kai ehgiastheh o naos tehs kataskehnohseohs toy ypsistoy kai ohkodomehtheh eis pasas tas geneas toy aiohnos 1.5  kai pasai ai phylai ai synapostasai ethyon teh baal teh damalei kai o oikos nephthalim toy patros moy 1.6  kagoh monos eporeyomehn pleonakis eis ierosolyma en tais eortais kathohs gegraptai panti toh israehl en prostagmati aiohnioh tas aparchas kai tas dekatas tohn genehmatohn kai tas prohtokoyrias echohn 1.7  kai edidoyn aytas tois iereysin tois yiois aarohn pros to thysiastehrion pantohn tohn genehmatohn tehn dekatehn edidoyn tois yiois leyi tois therapeyoysin en ieroysalehm kai tehn deyteran dekatehn apepratizomehn kai eporeyomehn kai edapanohn ayta en ierosolymois kath' ekaston eniayton 1.8  kai tehn tritehn edidoyn ois kathehkei kathohs eneteilato debbohra eh mehtehr toy patros moy dioti orphanos kateleiphthehn ypo toy patros moy 1.9  kai ote egenomehn anehr elabon annan gynaika ek toy spermatos tehs patrias ehmohn kai egennehsa ex aytehs tohbian 1.10  kai ote ehchmalohtisthehn eis nineyeh pantes oi adelphoi moy kai oi ek toy genoys moy ehsthion ek tohn artohn tohn ethnohn 1.11  egoh de synetehrehsa tehn psychehn moy meh phagein 1.12  kathoti ememnehmehn toy theoy en oleh teh psycheh moy 1.13  kai edohken o ypsistos charin kai morphehn enohpion enemessaroy kai ehmehn aytoy agorastehs 1.14  kai eporeyomehn eis tehn mehdian kai parethemehn gabaehloh toh adelphoh gabria en ragois tehs mehdias argyrioy talanta deka 1.15  kai ote apethanen enemessaros ebasileysen sennachehrim o yios aytoy ant' aytoy kai ai odoi aytoy ehkatastatehsan kai oyketi ehdynasthehn poreythehnai eis tehn mehdian 1.16  kai en tais ehmerais enemessaroy eleehmosynas pollas epoioyn tois adelphois moy 1.17  toys artoys moy edidoyn tois peinohsin kai ta imatia moy tois gymnois kai ei tina ek toy genoys moy etheohroyn tethnehkota kai errimmenon opisoh toy teichoys nineyeh ethapton ayton 1.18  kai ei tina apekteinen sennachehrim o basileys ote ehlthen pheygohn ek tehs ioydaias ethapsa aytoys kleptohn polloys gar apekteinen en toh thymoh aytoy kai ezehtehtheh ypo toy basileohs ta sohmata kai oych eyretheh 1.19  poreytheis de eis tohn en nineyeh ypedeixe toh basilei peri emoy oti thaptoh aytoys kai ekrybehn epignoys de oti zehtoymai apothanein phobehtheis anechohrehsa 1.20  kai diehrpageh panta ta yparchonta moy kai oy kateleiphtheh moi oyden plehn annas tehs gynaikos moy kai tohbioy toy yioy moy 1.21  kai oy diehlthon ehmerai pentehkonta eohs oy apekteinan ayton oi dyo yioi aytoy kai ephygon eis ta oreh ararat kai ebasileysen sacherdonos o yios aytoy ant' aytoy kai etaxen achiacharon ton anaehl yion toy adelphoy moy epi pasan tehn eklogistian tehs basileias aytoy kai epi pasan tehn dioikehsin 1.22  kai ehxiohsen achiacharos peri emoy kai ehlthon eis nineyeh achiacharos de ehn o oinochoos kai epi toy daktylioy kai dioikehtehs kai eklogistehs kai katestehsen ayton o sacherdonos ek deyteras ehn de exadelphos moy
1.1  Liber sermonum Thobis filii Thobiel filii Ananiel filii Aduel filii Gabael filii Raphael filii Raguel ex semine Asiel, ex tribu Nephthali, 1.2  qui captivus ductus est in diebus Salmanasar regis Assyriorum ex Thisbe, quae est a dextera parte Cades Nephthali in superiori Galilaea supra Asor post occidentem solem a sinistra parte Phogor. 1.3  Ego Thobi in viis veritatis ambulabam et in iustitiis omnibus diebus vitae meae et eleemosynas multas feci fratribus meis et nationi meae, qui abierant mecum in captivitatem in regionem Assyriorum in Nineven. 1.4  Et cum essem in regione mea in terra Israel et cum essem iunior, omnis tribus Nephthali patris mei recessit de domo David patris mei et ab Ierusalem civitate, quae est electa ex omnibus tribubus Israel; et sanctificatum est templum habitationis Dei et aedificatum est in ipsa, ut sacrificarent omnes tribus Israel in omnes generationes saeculi. 1.5  Omnes fratres mei omnisque domus Nephthali patris mei sacrificabant vitulo, quem fecit Ieroboam rex Israel in Dan, in omnibus montibus Galilaeae. 1.6  Ego autem solus ibam aliquotiens in Ierusalem diebus festis, sicut scriptum est in toto Israel in praecepto sempiterno; primitias et primogenita et decimas armentorum et pecorum et initia tonsurae ovium mecum portabam in Ierusalem 1.7  et dabam ea sacerdotibus, filiis Aaron, ad aram; et decimam tritici et vini et olei et malorum granatorum et ceterorum pomorum filiis Levi servientibus in Ierusalem; et secundam decimationem computabam in pecunia sex annorum et ibam et consummabam illa in Ierusalem unoquoque anno. 1.8  Et dabam ea orphanis et viduis et proselytis appositis ad filios Israel; inferebam et dabam illis in tertio anno, et manducabamus illa secundum praeceptum, quod praeceptum est de eis in lege Moysis, et secundum mandata, quae mandaverat Debora mater patris mei Ananiel patris nostri, quia orphanum me reliquit pater et mortuus est. 1.9  Et, postquam vir factus sum, accepi uxorem Annam ex semine patriae nostrae et genui ex illa filium et vocavi nomen eius Thobiam. 1.10  Et, postquam in captivitatem deveni ad Assyrios, cum captivus morarer, ibam in Nineven; et omnes fratres mei et, qui de genere meo erant, manducabant de panibus gentium, 1.11  ego autem custodivi animam meam, ne manducarem de panibus gentium. 1.12  Et quoniam memor eram Dei mei in tota anima mea, 1.13  dedit mihi Excelsus gratiam et speciem penes Salmanasar, et comparabam illi omnia, quaecumque erant in usum; 1.14  et ibam in Mediam, usque dum moreretur, et commendavi Gabael fratri Gabriae in Rages, in regione Mediae, saccellos decem talenta argenti. 1.15  Et postquam mortuus est Salmanasar, et regnavit Sennacherib filius eius pro eo, et viae Mediae secesserunt, et non potui iam ire in Mediam. 1.16  Et in diebus Salmanasar multas eleemosynas feci fratribus meis, qui erant ex genere meo. 1.17  Panes meos dabam esurientibus et vestimenta nudis et, si quem videbam mortuum et proiectum post murum Nineves ex natione mea, sepeliebam illum. 1.18  Et, si quem occidebat Sennacherib rex, ubi venit de Iudaea fugiens in diebus iudicii, quod fecit Rex caeli ex illo de blasphemiis, quibus blasphemaverat — multos enim filiorum Israel occidit in ira sua — ego autem corpora illorum involabam et sepeliebam; et quaesivit illa Sennacherib et non invenit illa. 1.19  Et abiit quidam ex Ninevitis et indicavit regi de me quoniam ego sepelio illos, et abscondi me et, ubi cognovi quod rex sciebat de me et quod inquiror, ut occidar, timui et refugi. 1.20  Et direpta est omnis substantia mea, et nihil mihi derelictum est, quod non assumptum esset in fiscum regis, nisi uxor mea Anna et Thobias filius meus. 1.21  Et non transierunt dies quadraginta, quousque occiderent illum duo filii ipsius et fugerunt in montes Ararat; et regnavit Asarhaddon filius eius pro illo et constituit Achicarum filium fratris mei Anael super omnem exactionem regni eius, et ipse habebat potestatem super omnem regionem. 1.22  Tunc petiit Achicarus pro me, et descendi in Nineven. Achicarus enim erat praepositus pincernarum et super anulum et procurator et exactor sub Sennacherib rege Assyriorum; et constituit illum Asarhaddon. Erat enim ex fratribus meis et ex cognatione mea.


Tobias - Kapitel 2


2.1  ὅτε δὲ κατῆλθον εἰς τὸν οἶκόν μου καὶ ἀπεδόθη μοι αννα ἡ γυνή μου καὶ τωβιας ὁ υἱός μου ἐν τῇ πεντηκοστῇ τῇ ἑορτῇ ἥ ἐστιν ἁγία ἑπτὰ ἑβδομάδων ἐγενήθη ἄριστον καλόν μοι καὶ ἀνέπεσα τοῦ φαγεῖν 2.2  καὶ ἐθεασάμην ὄψα πολλὰ καὶ εἶπα τῷ υἱῷ μου βάδισον καὶ ἄγαγε ὃν ἐὰν εὕρῃς τῶν ἀδελφῶν ἡμῶν ἐνδεῆ ὃς μέμνηται τοῦ κυρίου καὶ ἰδοὺ μενῶ σε 2.3  καὶ ἐλθὼν εἶπεν πάτερ εἷς ἐκ τοῦ γένους ἡμῶν ἐστραγγαλωμένος ἔρριπται ἐν τῇ ἀγορᾷ 2.4  κἀγὼ πρὶν ἢ γεύσασθαί με ἀναπηδήσας ἀνειλόμην αὐτὸν εἴς τι οἴκημα ἕως οὗ ἔδυ ὁ ἥλιος 2.5  καὶ ἐπιστρέψας ἐλουσάμην καὶ ἤσθιον τὸν ἄρτον μου ἐν λύπῃ 2.6  καὶ ἐμνήσθην τῆς προφητείας αμως καθὼς εἶπεν στραφήσονται αἱ ἑορταὶ ὑμῶν εἰς πένθος καὶ πᾶσαι αἱ εὐφροσύναι ὑμῶν εἰς θρῆνον καὶ ἔκλαυσα 2.7  καὶ ὅτε ἔδυ ὁ ἥλιος ᾠχόμην καὶ ὀρύξας ἔθαψα αὐτόν 2.8  καὶ οἱ πλησίον ἐπεγέλων λέγοντες οὐκέτι φοβεῖται φονευθῆναι περὶ τοῦ πράγματος τούτου καὶ ἀπέδρα καὶ ἰδοὺ πάλιν θάπτει τοὺς νεκρούς 2.9  καὶ ἐν αὐτῇ τῇ νυκτὶ ἀνέλυσα θάψας καὶ ἐκοιμήθην μεμιαμμένος παρὰ τὸν τοῖχον τῆς αὐλῆς καὶ τὸ πρόσωπόν μου ἀκάλυπτον ἦν 2.10  καὶ οὐκ ᾔδειν ὅτι στρουθία ἐν τῷ τοίχῳ ἐστίν καὶ τῶν ὀφθαλμῶν μου ἀνεῳγότων ἀφώδευσαν τὰ στρουθία θερμὸν εἰς τοὺς ὀφθαλμούς μου καὶ ἐγενήθη λευκώματα εἰς τοὺς ὀφθαλμούς μου καὶ ἐπορεύθην πρὸς ἰατρούς καὶ οὐκ ὠφέλησάν με αχιαχαρος δὲ ἔτρεφέν με ἕως οὗ ἐπορεύθη εἰς τὴν ἐλυμαΐδα 2.11  καὶ ἡ γυνή μου αννα ἠριθεύετο ἐν τοῖς γυναικείοις 2.12  καὶ ἀπέστελλε τοῖς κυρίοις καὶ ἀπέδωκαν αὐτῇ καὶ αὐτοὶ τὸν μισθὸν προσδόντες καὶ ἔριφον 2.13  ὅτε δὲ ἦλθεν πρός με ἤρξατο κράζειν καὶ εἶπα αὐτῇ πόθεν τὸ ἐρίφιον μὴ κλεψιμαῖόν ἐστιν ἀπόδος αὐτὸ τοῖς κυρίοις οὐ γὰρ θεμιτόν ἐστιν φαγεῖν κλεψιμαῖον 2.14  ἡ δὲ εἶπεν δῶρον δέδοταί μοι ἐπὶ τῷ μισθῷ καὶ οὐκ ἐπίστευον αὐτῇ καὶ ἔλεγον ἀποδιδόναι αὐτὸ τοῖς κυρίοις καὶ ἠρυθρίων πρὸς αὐτήν ἡ δὲ ἀποκριθεῖσα εἶπέν μοι ποῦ εἰσιν αἱ ἐλεημοσύναι σου καὶ αἱ δικαιοσύναι σου ἰδοὺ γνωστὰ πάντα μετὰ σοῦ
2.1  ote de katehlthon eis ton oikon moy kai apedotheh moi anna eh gyneh moy kai tohbias o yios moy en teh pentehkosteh teh eorteh eh estin agia epta ebdomadohn egenehtheh ariston kalon moi kai anepesa toy phagein 2.2  kai etheasamehn opsa polla kai eipa toh yioh moy badison kai agage on ean eyrehs tohn adelphohn ehmohn endeeh os memnehtai toy kyrioy kai idoy menoh se 2.3  kai elthohn eipen pater eis ek toy genoys ehmohn estraggalohmenos erriptai en teh agora 2.4  kagoh prin eh geysasthai me anapehdehsas aneilomehn ayton eis ti oikehma eohs oy edy o ehlios 2.5  kai epistrepsas eloysamehn kai ehsthion ton arton moy en lypeh 2.6  kai emnehsthehn tehs prophehteias amohs kathohs eipen straphehsontai ai eortai ymohn eis penthos kai pasai ai eyphrosynai ymohn eis threhnon kai eklaysa 2.7  kai ote edy o ehlios ohchomehn kai oryxas ethapsa ayton 2.8  kai oi plehsion epegelohn legontes oyketi phobeitai phoneythehnai peri toy pragmatos toytoy kai apedra kai idoy palin thaptei toys nekroys 2.9  kai en ayteh teh nykti anelysa thapsas kai ekoimehthehn memiammenos para ton toichon tehs aylehs kai to prosohpon moy akalypton ehn 2.10  kai oyk ehdein oti stroythia en toh toichoh estin kai tohn ophthalmohn moy aneohgotohn aphohdeysan ta stroythia thermon eis toys ophthalmoys moy kai egenehtheh leykohmata eis toys ophthalmoys moy kai eporeythehn pros iatroys kai oyk ohphelehsan me achiacharos de etrephen me eohs oy eporeytheh eis tehn elymaida 2.11  kai eh gyneh moy anna ehritheyeto en tois gynaikeiois 2.12  kai apestelle tois kyriois kai apedohkan ayteh kai aytoi ton misthon prosdontes kai eriphon 2.13  ote de ehlthen pros me ehrxato krazein kai eipa ayteh pothen to eriphion meh klepsimaion estin apodos ayto tois kyriois oy gar themiton estin phagein klepsimaion 2.14  eh de eipen dohron dedotai moi epi toh misthoh kai oyk episteyon ayteh kai elegon apodidonai ayto tois kyriois kai ehrythriohn pros aytehn eh de apokritheisa eipen moi poy eisin ai eleehmosynai soy kai ai dikaiosynai soy idoy gnohsta panta meta soy
2.1  Et sub Asarhaddon rege de scendi in domum meam, et red dita est mihi uxor mea Anna et filius meus Thobias. In Pentecoste, die festo nostro, qui est sanctus a Septimanis, factum est mihi prandium bonum, et discubui, ut pranderem. 2.2  Et apposita est mihi mensa, et vidi pulmentaria complura. Et dixi Thobiae filio meo: “ Vade et, quemcumque pauperem inveneris ex fratribus nostris, qui sunt captivi in Nineve, qui in mente habet Dominum in toto corde suo, hunc adduc, et manducabit pariter mecum; ecce sustineo te, fili, donec venias ”. 2.3  Et abiit Thobias quaerere aliquem pauperem ex fratribus nostris et reversus dixit mihi: “ Pater! ”. Et ego dixi illi: “ Ecce ego, fili ”. Et respondens ait: “ Ecce unus ex natione nostra occisus est et proiectus est in foro et nunc ibidem laqueo suffocatus est ”. 2.4  Et exsiliens reliqui prandium, antequam ex illo gustarem, et sustuli eum de platea in unam domum, donec sol caderet, et illum sepelirem. 2.5  Et reversus lavi et manducavi panem meum cum luctu 2.6  et rememoratus sum sermonis prophetae Amos, quem locutus est in Bethel dicens: “ Convertentur omnes dies festi vestri in luctum, et omnia cantica vestra in lamentationem ”. 2.7  Et lacrimatus sum. Et, postquam sol occidit, abii et fodiens sepelivi illum. 2.8  Et proximi mei deridebant me dicentes: “ Non timet adhuc hic homo; iam enim inquisitus est huius rei causa, ut occideretur, et fugit et ecce iterum sepelit mortuos ”. 2.9  Et lavi ea nocte, postquam illum sepelivi, et introivi in atrium meum et obdormivi circa parietem atrii, et facies mea nuda erat propter aestum. 2.10  Et ignorabam quoniam passeres in pariete super me erant, quorum stercora insederunt in oculos meos calida et induxerunt albugines. Et ibam ad medicos, ut curarer, et, quanto inunxerunt me medicamentis, tanto magis oculi mei excaecabantur maculis, donec perexcaecatus sum. Et eram inutilis meis oculis annis quattuor, et omnes fratres mei dolebant pro me. Achicarus autem pascebat me annis duobus, priusquam iret in Elymaida. 2.11  In illo tempore Anna uxor mea mercede deserviebat operibus mulierum lanam faciens. 2.12  Et remittebat dominis eorum, et dabant ei mercedem. Septima autem die mensis Dystri detexuit texturam et reddidit illam dominis, et dederunt ei mercedem totam et dederunt ei pro textura haedum de capris. 2.13  Et cum introisset ad me haedus, coepit clamare. Et vocavi eam et dixi: “ Unde est hic haedus? Ne forte furtivus sit, redde illum dominis suis; nobis enim non licet manducare quidquam furtivum ”. 2.14  Et illa mihi dixit: “ Munere mihi datus est supra mercedem ”. Et ego non credebam ei, sed dicebam, ut restitueret illum dominis, et erubescebam coram illa huius rei causa. Et respondens dixit mihi: “ Et ubi sunt eleemosynae tuae? Ubi sunt iustitiae tuae? Ecce, omnia tibi nota sunt ”.


Tobias - Kapitel 3


3.1  καὶ λυπηθεὶς ἔκλαυσα καὶ προσευξάμην μετ' ὀδύνης λέγων 3.2  δίκαιος εἶ κύριε καὶ πάντα τὰ ἔργα σου καὶ πᾶσαι αἱ ὁδοί σου ἐλεημοσύναι καὶ ἀλήθεια καὶ κρίσιν ἀληθινὴν καὶ δικαίαν σὺ κρίνεις εἰς τὸν αἰῶνα 3.3  μνήσθητί μου καὶ ἐπίβλεψον ἐπ' ἐμέ μή με ἐκδικήσῃς ταῖς ἁμαρτίαις μου καὶ τοῖς ἀγνοήμασίν μου καὶ τῶν πατέρων μου ἃ ἥμαρτον ἐνώπιόν σου 3.4  παρήκουσαν γὰρ τῶν ἐντολῶν σου ἔδωκας ἡμᾶς εἰς διαρπαγὴν καὶ αἰχμαλωσίαν καὶ θάνατον καὶ παραβολὴν ὀνειδισμοῦ πᾶσιν τοῖς ἔθνεσιν ἐν οἷς ἐσκορπίσμεθα 3.5  καὶ νῦν πολλαὶ αἱ κρίσεις σού εἰσιν ἀληθιναὶ ἐξ ἐμοῦ ποιῆσαι περὶ τῶν ἁμαρτιῶν μου καὶ τῶν πατέρων μου ὅτι οὐκ ἐποιήσαμεν τὰς ἐντολάς σου οὐ γὰρ ἐπορεύθημεν ἐν ἀληθείᾳ ἐνώπιόν σου 3.6  καὶ νῦν κατὰ τὸ ἀρεστὸν ἐνώπιόν σου ποίησον μετ' ἐμοῦ ἐπίταξον ἀναλαβεῖν τὸ πνεῦμά μου ὅπως ἀπολυθῶ καὶ γένωμαι γῆ διότι λυσιτελεῖ μοι ἀποθανεῖν ἢ ζῆν ὅτι ὀνειδισμοὺς ψευδεῖς ἤκουσα καὶ λύπη ἐστὶν πολλὴ ἐν ἐμοί ἐπίταξον ἀπολυθῆναί με τῆς ἀνάγκης ἤδη εἰς τὸν αἰώνιον τόπον μὴ ἀποστρέψῃς τὸ πρόσωπόν σου ἀπ' ἐμοῦ 3.7  ἐν τῇ αὐτῇ ἡμέρᾳ συνέβη τῇ θυγατρὶ ραγουηλ σαρρα ἐν ἐκβατάνοις τῆς μηδίας καὶ ταύτην ὀνειδισθῆναι ὑπὸ παιδισκῶν πατρὸς αὐτῆς 3.8  ὅτι ἦν δεδομένη ἀνδράσιν ἑπτά καὶ ασμοδαυς τὸ πονηρὸν δαιμόνιον ἀπέκτεινεν αὐτοὺς πρὶν ἢ γενέσθαι αὐτοὺς μετ' αὐτῆς ὡς ἐν γυναιξίν καὶ εἶπαν αὐτῇ οὐ συνίεις ἀποπνίγουσά σου τοὺς ἄνδρας ἤδη ἑπτὰ ἔσχες καὶ ἑνὸς αὐτῶν οὐκ ὠνάσθης 3.9  τί ἡμᾶς μαστιγοῖς εἰ ἀπέθαναν βάδιζε μετ' αὐτῶν μὴ ἴδοιμέν σου υἱὸν ἢ θυγατέρα εἰς τὸν αἰῶνα 3.10  ταῦτα ἀκούσασα ἐλυπήθη σφόδρα ὥστε ἀπάγξασθαι καὶ εἶπεν μία μέν εἰμι τῷ πατρί μου ἐὰν ποιήσω τοῦτο ὄνειδος αὐτῷ ἐστιν καὶ τὸ γῆρας αὐτοῦ κατάξω μετ' ὀδύνης εἰς ᾅδου 3.11  καὶ ἐδεήθη πρὸς τῇ θυρίδι καὶ εἶπεν εὐλογητὸς εἶ κύριε ὁ θεός μου καὶ εὐλογητὸν τὸ ὄνομά σου τὸ ἅγιον καὶ ἔντιμον εἰς τοὺς αἰῶνας εὐλογήσαισάν σε πάντα τὰ ἔργα σου εἰς τὸν αἰῶνα 3.12  καὶ νῦν κύριε τοὺς ὀφθαλμούς μου καὶ τὸ πρόσωπόν μου εἰς σὲ δέδωκα 3.13  εἰπὸν ἀπολῦσαί με ἀπὸ τῆς γῆς καὶ μὴ ἀκοῦσαί με μηκέτι ὀνειδισμόν 3.14  σὺ γινώσκεις κύριε ὅτι καθαρά εἰμι ἀπὸ πάσης ἁμαρτίας ἀνδρὸς 3.15  καὶ οὐκ ἐμόλυνα τὸ ὄνομά μου οὐδὲ τὸ ὄνομα τοῦ πατρός μου ἐν τῇ γῇ τῆς αἰχμαλωσίας μου μονογενής εἰμι τῷ πατρί μου καὶ οὐχ ὑπάρχει αὐτῷ παιδίον ὃ κληρονομήσει αὐτόν οὐδὲ ἀδελφὸς ἐγγὺς οὐδὲ ὑπάρχων αὐτῷ υἱός ἵνα συντηρήσω ἐμαυτὴν αὐτῷ γυναῖκα ἤδη ἀπώλοντό μοι ἑπτά ἵνα τί μοι ζῆν καὶ εἰ μὴ δοκεῖ σοι ἀποκτεῖναί με ἐπίταξον ἐπιβλέψαι ἐπ' ἐμὲ καὶ ἐλεῆσαί με καὶ μηκέτι ἀκοῦσαί με ὀνειδισμόν 3.16  καὶ εἰσηκούσθη ἡ προσευχὴ ἀμφοτέρων ἐνώπιον τῆς δόξης τοῦ μεγάλου ραφαηλ 3.17  καὶ ἀπεστάλη ἰάσασθαι τοὺς δύο τοῦ τωβιτ λεπίσαι τὰ λευκώματα καὶ σαρραν τὴν τοῦ ραγουηλ δοῦναι τωβια τῷ υἱῷ τωβιτ γυναῖκα καὶ δῆσαι ασμοδαυν τὸ πονηρὸν δαιμόνιον διότι τωβια ἐπιβάλλει κληρονομῆσαι αὐτήν ἐν αὐτῷ τῷ καιρῷ ἐπιστρέψας τωβιτ εἰσῆλθεν εἰς τὸν οἶκον αὐτοῦ καὶ σαρρα ἡ τοῦ ραγουηλ κατέβη ἐκ τοῦ ὑπερῴου αὐτῆς
3.1  kai lypehtheis eklaysa kai proseyxamehn met' odynehs legohn 3.2  dikaios ei kyrie kai panta ta erga soy kai pasai ai odoi soy eleehmosynai kai alehtheia kai krisin alehthinehn kai dikaian sy krineis eis ton aiohna 3.3  mnehsthehti moy kai epiblepson ep' eme meh me ekdikehsehs tais amartiais moy kai tois agnoehmasin moy kai tohn paterohn moy a ehmarton enohpion soy 3.4  parehkoysan gar tohn entolohn soy edohkas ehmas eis diarpagehn kai aichmalohsian kai thanaton kai parabolehn oneidismoy pasin tois ethnesin en ois eskorpismetha 3.5  kai nyn pollai ai kriseis soy eisin alehthinai ex emoy poiehsai peri tohn amartiohn moy kai tohn paterohn moy oti oyk epoiehsamen tas entolas soy oy gar eporeythehmen en alehtheia enohpion soy 3.6  kai nyn kata to areston enohpion soy poiehson met' emoy epitaxon analabein to pneyma moy opohs apolythoh kai genohmai geh dioti lysitelei moi apothanein eh zehn oti oneidismoys pseydeis ehkoysa kai lypeh estin polleh en emoi epitaxon apolythehnai me tehs anagkehs ehdeh eis ton aiohnion topon meh apostrepsehs to prosohpon soy ap' emoy 3.7  en teh ayteh ehmera synebeh teh thygatri ragoyehl sarra en ekbatanois tehs mehdias kai taytehn oneidisthehnai ypo paidiskohn patros aytehs 3.8  oti ehn dedomeneh andrasin epta kai asmodays to ponehron daimonion apekteinen aytoys prin eh genesthai aytoys met' aytehs ohs en gynaixin kai eipan ayteh oy synieis apopnigoysa soy toys andras ehdeh epta esches kai enos aytohn oyk ohnasthehs 3.9  ti ehmas mastigois ei apethanan badize met' aytohn meh idoimen soy yion eh thygatera eis ton aiohna 3.10  tayta akoysasa elypehtheh sphodra ohste apagxasthai kai eipen mia men eimi toh patri moy ean poiehsoh toyto oneidos aytoh estin kai to gehras aytoy kataxoh met' odynehs eis adoy 3.11  kai edeehtheh pros teh thyridi kai eipen eylogehtos ei kyrie o theos moy kai eylogehton to onoma soy to agion kai entimon eis toys aiohnas eylogehsaisan se panta ta erga soy eis ton aiohna 3.12  kai nyn kyrie toys ophthalmoys moy kai to prosohpon moy eis se dedohka 3.13  eipon apolysai me apo tehs gehs kai meh akoysai me mehketi oneidismon 3.14  sy ginohskeis kyrie oti kathara eimi apo pasehs amartias andros 3.15  kai oyk emolyna to onoma moy oyde to onoma toy patros moy en teh geh tehs aichmalohsias moy monogenehs eimi toh patri moy kai oych yparchei aytoh paidion o klehronomehsei ayton oyde adelphos eggys oyde yparchohn aytoh yios ina syntehrehsoh emaytehn aytoh gynaika ehdeh apohlonto moi epta ina ti moi zehn kai ei meh dokei soi apokteinai me epitaxon epiblepsai ep' eme kai eleehsai me kai mehketi akoysai me oneidismon 3.16  kai eisehkoystheh eh proseycheh amphoterohn enohpion tehs doxehs toy megaloy raphaehl 3.17  kai apestaleh iasasthai toys dyo toy tohbit lepisai ta leykohmata kai sarran tehn toy ragoyehl doynai tohbia toh yioh tohbit gynaika kai dehsai asmodayn to ponehron daimonion dioti tohbia epiballei klehronomehsai aytehn en aytoh toh kairoh epistrepsas tohbit eisehlthen eis ton oikon aytoy kai sarra eh toy ragoyehl katebeh ek toy yperohoy aytehs
3.1  Et contristatus animo et suspirans ploravi et coepi orare cum gemitibus: 3.2  “ Iustus es, Domine, et omnia opera tua iusta sunt, et omnes viae tuae misericordia et veritas, et tu iudicas saeculum. 3.3  Et nunc, Domine, memor esto mei et respice in me; ne vindictam sumas de me pro peccatis meis et pro neglegentiis meis et parentum meorum, quibus peccaverunt ante te, 3.4  quoniam non oboedivimus praeceptis tuis, et tradidisti nos in direptionem et captivitatem et mortem et in parabolam et fabulam et improperium in omnibus nationibus, in quas nos dispersisti. 3.5  Et nunc multa sunt iudicia tua vera, quae de me exigas pro peccatis meis et parentum meorum, quia non egimus secundum praecepta tua et non ambulavimus sinceriter coram te. 3.6  Et nunc secundum quod tibi placet fac mecum et praecipe recipi spiritum meum, ut dimittar a facie terrae et fiam terra, quia expedit mihi mori magis quam vivere, quoniam improperia falsa audivi, et tristitia multa est in me. Praecipe, Domine, ut dimittar ab hac necessitate, et dimitte me in locum aeternum et noli avertere a me faciem tuam, Domine, quia expedit mihi mori magis quam videre tantam necessitatem in vita mea, et ne improperia audiam ”. 3.7  Eadem die contigit Sarae filiae Raguel, qui erat Ecbatanis Mediae, ut et ipsa audiret improperia ab una ex ancillis patris sui, 3.8  quoniam tradita erat viris septem, et Asmodeus daemonium nequissimum occidebat eos, antequam cum illa fierent, sicut est solitum mulieribus. Et dixit illi ancilla: “ Tu es, quae suffocas viros tuos! Ecce, iam tradita es viris septem, et nemine eorum fruita es. 3.9  Quid nos flagellas causa virorum tuorum, quia mortui sunt? Vade cum illis, nec ex te videamus filium aut filiam in perpetuum ”. 3.10  In illa die contristata est animo puella et lacrimata est et ascendens in superiorem locum patris sui voluit laqueo se suspendere. Et cogitavit iterum et dixit: “ Ne forte improperent patri meo et dicant: “Unicam habuisti filiam carissimam, et haec laqueo se suspendit ex malis”; et deducam senectam patris mei cum tristitia ad inferos. Utilius mihi est non me laqueo suspendere, sed deprecari Dominum, ut moriar et iam improperia non audiam in vita mea ”. 3.11  Eodem tempore, porrectis manibus ad fenestram, deprecata est et dixit: “ Benedictus es, Domine, Deus misericors, et benedictum est nomen tuum sanctum et honorabile in saecula. Benedicant tibi omnia opera tua in aeternum. 3.12  Et nunc, Domine, ad te faciem meam et oculos meos direxi. 3.13  Iube me dimitti desuper terram, et ne audiam iam improperia. 3.14  Tu scis, Domine, quoniam munda sum ab omni immunditia viri 3.15  et non coinquinavi nomen meum neque nomen patris mei in terra captivitatis meae. Unica sum patri meo, et non habet alium filium, qui possideat hereditatem illius, neque frater est illi proximus neque propinquus illi, ut custodiam me illi uxorem. Iam perierunt mihi septem, et ut quid mihi adhuc vivere? Et si non tibi videtur, Domine, occidere me, impera, ut respiciatur in me et misereatur mei, et ne iam improperium audiam ”. 3.16  In ipso tempore exaudita est oratio amborum in conspectu claritatis Dei, 3.17  et missus est Raphael angelus sanare duos, Thobin desquamare ab albuginibus oculorum eius, ut videret oculis lumen Dei, et Saram filiam Raguel dare Thobiae filio Thobis uxorem, et colligare Asmodeum daemonium nequissimum, quoniam Thobiae contigit possidere eam prae omnibus, qui volebant accipere eam. In illo tempore reversus est Thobi de atrio in domum suam; et Sara filia Raguel descendit et ipsa de loco superiori.


Tobias - Kapitel 4


4.1  ἐν τῇ ἡμέρᾳ ἐκείνῃ ἐμνήσθη τωβιτ περὶ τοῦ ἀργυρίου οὗ παρέθετο γαβαηλ ἐν ῥάγοις τῆς μηδίας 4.2  καὶ εἶπεν ἐν ἑαυτῷ ἐγὼ ᾐτησάμην θάνατον τί οὐ καλῶ τωβιαν τὸν υἱόν μου ἵνα αὐτῷ ὑποδείξω πρὶν ἀποθανεῖν με 4.3  καὶ καλέσας αὐτὸν εἶπεν παιδίον ἐὰν ἀποθάνω θάψον με καὶ μὴ ὑπερίδῃς τὴν μητέρα σου τίμα αὐτὴν πάσας τὰς ἡμέρας τῆς ζωῆς σου καὶ ποίει τὸ ἀρεστὸν αὐτῇ καὶ μὴ λυπήσῃς αὐτήν 4.4  μνήσθητι παιδίον ὅτι πολλοὺς κινδύνους ἑόρακεν ἐπὶ σοὶ ἐν τῇ κοιλίᾳ ὅταν ἀποθάνῃ θάψον αὐτὴν παρ' ἐμοὶ ἐν ἑνὶ τάφῳ 4.5  πάσας τὰς ἡμέρας παιδίον κυρίου τοῦ θεοῦ ἡμῶν μνημόνευε καὶ μὴ θελήσῃς ἁμαρτάνειν καὶ παραβῆναι τὰς ἐντολὰς αὐτοῦ δικαιοσύνην ποίει πάσας τὰς ἡμέρας τῆς ζωῆς σου καὶ μὴ πορευθῇς ταῖς ὁδοῖς τῆς ἀδικίας 4.6  διότι ποιοῦντός σου τὴν ἀλήθειαν εὐοδίαι ἔσονται ἐν τοῖς ἔργοις σου 4.7  καὶ πᾶσι τοῖς ποιοῦσι τὴν δικαιοσύνην ἐκ τῶν ὑπαρχόντων σοι ποίει ἐλεημοσύνην καὶ μὴ φθονεσάτω σου ὁ ὀφθαλμὸς ἐν τῷ ποιεῖν σε ἐλεημοσύνην μὴ ἀποστρέψῃς τὸ πρόσωπόν σου ἀπὸ παντὸς πτωχοῦ καὶ ἀπὸ σοῦ οὐ μὴ ἀποστραφῇ τὸ πρόσωπον τοῦ θεοῦ 4.8  ὡς σοὶ ὑπάρχει κατὰ τὸ πλῆθος ποίησον ἐξ αὐτῶν ἐλεημοσύνην ἐὰν ὀλίγον σοι ὑπάρχῃ κατὰ τὸ ὀλίγον μὴ φοβοῦ ποιεῖν ἐλεημοσύνην 4.9  θέμα γὰρ ἀγαθὸν θησαυρίζεις σεαυτῷ εἰς ἡμέραν ἀνάγκης 4.10  διότι ἐλεημοσύνη ἐκ θανάτου ῥύεται καὶ οὐκ ἐᾷ εἰσελθεῖν εἰς τὸ σκότος 4.11  δῶρον γὰρ ἀγαθόν ἐστιν ἐλεημοσύνη πᾶσι τοῖς ποιοῦσιν αὐτὴν ἐνώπιον τοῦ ὑψίστου 4.12  πρόσεχε σεαυτῷ παιδίον ἀπὸ πάσης πορνείας καὶ γυναῖκα πρῶτον λαβὲ ἀπὸ τοῦ σπέρματος τῶν πατέρων σου μὴ λάβῃς γυναῖκα ἀλλοτρίαν ἣ οὐκ ἔστιν ἐκ τῆς φυλῆς τοῦ πατρός σου διότι υἱοὶ προφητῶν ἐσμεν νωε αβρααμ ισαακ ιακωβ οἱ πατέρες ἡμῶν ἀπὸ τοῦ αἰῶνος μνήσθητι παιδίον ὅτι οὗτοι πάντες ἔλαβον γυναῖκας ἐκ τῶν ἀδελφῶν αὐτῶν καὶ εὐλογήθησαν ἐν τοῖς τέκνοις αὐτῶν καὶ τὸ σπέρμα αὐτῶν κληρονομήσει γῆν 4.13  καὶ νῦν παιδίον ἀγάπα τοὺς ἀδελφούς σου καὶ μὴ ὑπερηφανεύου τῇ καρδίᾳ σου ἀπὸ τῶν ἀδελφῶν σου καὶ τῶν υἱῶν καὶ θυγατέρων τοῦ λαοῦ σου λαβεῖν σεαυτῷ ἐξ αὐτῶν γυναῖκα διότι ἐν τῇ ὑπερηφανίᾳ ἀπώλεια καὶ ἀκαταστασία πολλή καὶ ἐν τῇ ἀχρειότητι ἐλάττωσις καὶ ἔνδεια μεγάλη ἡ γὰρ ἀχρειότης μήτηρ ἐστὶν τοῦ λιμοῦ 4.14  μισθὸς παντὸς ἀνθρώπου ὃς ἐὰν ἐργάσηται παρὰ σοὶ μὴ αὐλισθήτω ἀλλὰ ἀπόδος αὐτῷ παραυτίκα καὶ ἐὰν δουλεύσῃς τῷ θεῷ ἀποδοθήσεταί σοι πρόσεχε σεαυτῷ παιδίον ἐν πᾶσι τοῖς ἔργοις σου καὶ ἴσθι πεπαιδευμένος ἐν πάσῃ ἀναστροφῇ σου 4.15  καὶ ὃ μισεῖς μηδενὶ ποιήσῃς οἶνον εἰς μέθην μὴ πίῃς καὶ μὴ πορευθήτω μετὰ σοῦ μέθη ἐν τῇ ὁδῷ σου 4.16  ἐκ τοῦ ἄρτου σου δίδου πεινῶντι καὶ ἐκ τῶν ἱματίων σου τοῖς γυμνοῖς πᾶν ὃ ἐὰν περισσεύσῃ σοι ποίει ἐλεημοσύνην καὶ μὴ φθονεσάτω σου ὁ ὀφθαλμὸς ἐν τῷ ποιεῖν σε ἐλεημοσύνην 4.17  ἔκχεον τοὺς ἄρτους σου ἐπὶ τὸν τάφον τῶν δικαίων καὶ μὴ δῷς τοῖς ἁμαρτωλοῖς 4.18  συμβουλίαν παρὰ παντὸς φρονίμου ζήτησον καὶ μὴ καταφρονήσῃς ἐπὶ πάσης συμβουλίας χρησίμης 4.19  καὶ ἐν παντὶ καιρῷ εὐλόγει κύριον τὸν θεὸν καὶ παρ' αὐτοῦ αἴτησον ὅπως αἱ ὁδοί σου εὐθεῖαι γένωνται καὶ πᾶσαι αἱ τρίβοι καὶ βουλαὶ εὐοδωθῶσιν διότι πᾶν ἔθνος οὐκ ἔχει βουλήν ἀλλὰ αὐτὸς ὁ κύριος δίδωσιν πάντα τὰ ἀγαθὰ καὶ ὃν ἐὰν θέλῃ ταπεινοῖ καθὼς βούλεται καὶ νῦν παιδίον μνημόνευε τῶν ἐντολῶν μου καὶ μὴ ἐξαλειφθήτωσαν ἐκ τῆς καρδίας σου 4.20  καὶ νῦν ὑποδεικνύω σοι τὰ δέκα τάλαντα τοῦ ἀργυρίου ἃ παρεθέμην γαβαήλῳ τῷ τοῦ γαβρια ἐν ῥάγοις τῆς μηδίας 4.21  καὶ μὴ φοβοῦ παιδίον ὅτι ἐπτωχεύσαμεν ὑπάρχει σοι πολλά ἐὰν φοβηθῇς τὸν θεὸν καὶ ἀποστῇς ἀπὸ πάσης ἁμαρτίας καὶ ποιήσῃς τὸ ἀρεστὸν ἐνώπιον αὐτοῦ
4.1  en teh ehmera ekeineh emnehstheh tohbit peri toy argyrioy oy paretheto gabaehl en ragois tehs mehdias 4.2  kai eipen en eaytoh egoh ehtehsamehn thanaton ti oy kaloh tohbian ton yion moy ina aytoh ypodeixoh prin apothanein me 4.3  kai kalesas ayton eipen paidion ean apothanoh thapson me kai meh yperidehs tehn mehtera soy tima aytehn pasas tas ehmeras tehs zohehs soy kai poiei to areston ayteh kai meh lypehsehs aytehn 4.4  mnehsthehti paidion oti polloys kindynoys eoraken epi soi en teh koilia otan apothaneh thapson aytehn par' emoi en eni taphoh 4.5  pasas tas ehmeras paidion kyrioy toy theoy ehmohn mnehmoneye kai meh thelehsehs amartanein kai parabehnai tas entolas aytoy dikaiosynehn poiei pasas tas ehmeras tehs zohehs soy kai meh poreythehs tais odois tehs adikias 4.6  dioti poioyntos soy tehn alehtheian eyodiai esontai en tois ergois soy 4.7  kai pasi tois poioysi tehn dikaiosynehn ek tohn yparchontohn soi poiei eleehmosynehn kai meh phthonesatoh soy o ophthalmos en toh poiein se eleehmosynehn meh apostrepsehs to prosohpon soy apo pantos ptohchoy kai apo soy oy meh apostrapheh to prosohpon toy theoy 4.8  ohs soi yparchei kata to plehthos poiehson ex aytohn eleehmosynehn ean oligon soi yparcheh kata to oligon meh phoboy poiein eleehmosynehn 4.9  thema gar agathon thehsayrizeis seaytoh eis ehmeran anagkehs 4.10  dioti eleehmosyneh ek thanatoy ryetai kai oyk ea eiselthein eis to skotos 4.11  dohron gar agathon estin eleehmosyneh pasi tois poioysin aytehn enohpion toy ypsistoy 4.12  proseche seaytoh paidion apo pasehs porneias kai gynaika prohton labe apo toy spermatos tohn paterohn soy meh labehs gynaika allotrian eh oyk estin ek tehs phylehs toy patros soy dioti yioi prophehtohn esmen nohe abraam isaak iakohb oi pateres ehmohn apo toy aiohnos mnehsthehti paidion oti oytoi pantes elabon gynaikas ek tohn adelphohn aytohn kai eylogehthehsan en tois teknois aytohn kai to sperma aytohn klehronomehsei gehn 4.13  kai nyn paidion agapa toys adelphoys soy kai meh yperehphaneyoy teh kardia soy apo tohn adelphohn soy kai tohn yiohn kai thygaterohn toy laoy soy labein seaytoh ex aytohn gynaika dioti en teh yperehphania apohleia kai akatastasia polleh kai en teh achreiotehti elattohsis kai endeia megaleh eh gar achreiotehs mehtehr estin toy limoy 4.14  misthos pantos anthrohpoy os ean ergasehtai para soi meh aylisthehtoh alla apodos aytoh paraytika kai ean doyleysehs toh theoh apodothehsetai soi proseche seaytoh paidion en pasi tois ergois soy kai isthi pepaideymenos en paseh anastropheh soy 4.15  kai o miseis mehdeni poiehsehs oinon eis methehn meh piehs kai meh poreythehtoh meta soy metheh en teh odoh soy 4.16  ek toy artoy soy didoy peinohnti kai ek tohn imatiohn soy tois gymnois pan o ean perisseyseh soi poiei eleehmosynehn kai meh phthonesatoh soy o ophthalmos en toh poiein se eleehmosynehn 4.17  ekcheon toys artoys soy epi ton taphon tohn dikaiohn kai meh dohs tois amartohlois 4.18  symboylian para pantos phronimoy zehtehson kai meh kataphronehsehs epi pasehs symboylias chrehsimehs 4.19  kai en panti kairoh eylogei kyrion ton theon kai par' aytoy aitehson opohs ai odoi soy eytheiai genohntai kai pasai ai triboi kai boylai eyodohthohsin dioti pan ethnos oyk echei boylehn alla aytos o kyrios didohsin panta ta agatha kai on ean theleh tapeinoi kathohs boyletai kai nyn paidion mnehmoneye tohn entolohn moy kai meh exaleiphthehtohsan ek tehs kardias soy 4.20  kai nyn ypodeiknyoh soi ta deka talanta toy argyrioy a parethemehn gabaehloh toh toy gabria en ragois tehs mehdias 4.21  kai meh phoboy paidion oti eptohcheysamen yparchei soi polla ean phobehthehs ton theon kai apostehs apo pasehs amartias kai poiehsehs to areston enohpion aytoy
4.1  In illa die rememoratus est Thobi pecuniae, quam com mendaverat Gabael in Rages Mediae. 4.2  Et dixit in corde suo: “ Ecce ego postulavi mortem. Quid non voco Thobiam filium meum et indicabo illi de hac pecunia, quam commendavi, antequam moriar? ”. 4.3  Et vocavit Thobiam filium suum, et venit ad illum; et dixit illi: “ Fili, cum mortuus fuero, sepeli me diligenter et honorem habe matri tuae et noli derelinquere illam omnibus diebus vitae suae et fac, quod bonum est in conspectu eius, et noli contristare spiritum eius in ullo. 4.4  Memor esto eius, fili, quoniam multa pericula vidit propter te in utero. Cum mortua fuerit, sepeli illam iuxta me in uno sepulcro. 4.5  Et omnibus diebus tuis, fili, Dominum in mente habe et noli velle peccare et praeterire praecepta illius. Iustitiam fac omnibus diebus vitae tuae et noli ire in vias iniquitatis, 4.6  quoniam, agente te veritatem, prospera erunt itinera in operibus tuis et in omnibus, qui faciunt iustitiam. 4.7  Ex substantia tua, fili, fac eleemosynam et noli avertere faciem tuam ab ullo paupere, ne a te avertatur facies Dei. 4.8  Quomodo habueris, fili, secundum multitudinem fac ex ipsis eleemosynam. Si tibi fuerit largior substantia, plus ex illa fac eleemosynam. Si exiguum habueris, secundum exiguum ne timueris facere eleemosynam: 4.9  praemium enim bonum reponis tibi in diem necessitatis, 4.10  quoniam eleemosyna a morte liberat et non sinit ire in tenebras. 4.11  Munus enim bonum est eleemosyna omnibus, qui faciunt illam coram Excelso. 4.12  Attende tibi, fili, ab omni fornicatione. Uxorem primum accipe ex semine parentum tuorum et noli sumere uxorem alienam, quae non est ex tribu patris tui, quoniam filii prophetarum sumus: Noe et Abraham et Isaac et Iacob patres nostri a saeculo. Rememorare, fili, quoniam hi omnes acceperunt uxores ex semine patrum suorum et benedicti sunt in filiis suis, et semen illorum possidebit hereditatem terrae. 4.13  Et tu, fili, dilige fratres tuos et noli fastidire in corde tuo a fratribus tuis et a filiis et filiabus populi tui, ut accipias uxorem ex illis, quoniam in fastidio perditio et inconstantia magna est, et in nugacitate diminutio et exiguitas magna est. Nugacitas enim mater est famis. 4.14  Merces omnis hominis, quicumque penes te operatus fuerit, non maneat penes te, sed redde ei statim, et merces tua non minorabitur; si servieris Deo in veritate, reddetur tibi. Attende tibi, fili, in omnibus operibus tuis et esto sapiens in omnibus sermonibus tuis 4.15  et, quod oderis, nemini feceris. Noli bibere vinum in ebrietatem, et non comitetur te ebrietas in via tua. 4.16  De pane tuo communica esurienti et de vestimentis tuis nudis; ex omnibus, quaecumque tibi abundaverint, fac eleemosynam, et non invideat oculus tuus, cum facis eleemosynam. 4.17  Frange panem tuum et effunde vinum tuum super sepulcra iustorum et noli dare peccatoribus. 4.18  Consilium ab omni sapiente inquire et noli contemnere omne consilium utile. 4.19  Omni tempore benedic Dominum et postula ab illo, ut dirigantur viae tuae, et omnes semitae tuae et consilia bene disponantur, quoniam omnes gentes non habent consilium bonum, sed ipse Dominus dabit ipsis bonum consilium. Quem enim voluerit, allevat et, quem voluerit, Dominus demergit usque ad inferos deorsum. Et nunc, fili, memor esto praeceptorum meorum, et non deleantur de corde tuo. 4.20  Et nunc, fili, indico tibi commendasse me decem talenta argenti Gabael filio Gabriae in Rages Mediae. 4.21  Noli vereri, fili, quia pauperem vitam gessimus. Habes multa bona, si timueris Deum et recesseris ab omni peccato et bene egeris in conspectu Domini Dei tui ”.


Tobias - Kapitel 5


5.1  καὶ ἀποκριθεὶς τωβιας εἶπεν αὐτῷ πάτερ ποιήσω πάντα ὅσα ἐντέταλσαί μοι 5.2  ἀλλὰ πῶς δυνήσομαι λαβεῖν τὸ ἀργύριον καὶ οὐ γινώσκω αὐτόν 5.3  καὶ ἔδωκεν αὐτῷ τὸ χειρόγραφον καὶ εἶπεν αὐτῷ ζήτησον σεαυτῷ ἄνθρωπον ὃς συμπορεύσεταί σοι καὶ δώσω αὐτῷ μισθόν ἕως ζῶ καὶ λαβὲ πορευθεὶς τὸ ἀργύριον 5.4  καὶ ἐπορεύθη ζητῆσαι ἄνθρωπον καὶ εὗρεν τὸν ραφαηλ ὃς ἦν ἄγγελος καὶ οὐκ ᾔδει 5.5  καὶ εἶπεν αὐτῷ εἰ δύναμαι πορευθῆναι μετὰ σοῦ ἐν ῥάγοις τῆς μηδίας καὶ εἰ ἔμπειρος εἶ τῶν τόπων 5.6  καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ ἄγγελος πορεύσομαι μετὰ σοῦ καὶ τῆς ὁδοῦ ἐμπειρῶ καὶ παρὰ γαβαηλ τὸν ἀδελφὸν ἡμῶν ηὐλίσθην 5.7  καὶ εἶπεν αὐτῷ τωβιας ὑπόμεινόν με καὶ ἐρῶ τῷ πατρί μου 5.8  καὶ εἶπεν αὐτῷ πορεύου καὶ μὴ χρονίσῃς 5.9  καὶ εἰσελθὼν εἶπεν τῷ πατρί ἰδοὺ εὕρηκα ὃς συμπορεύσεταί μοι ὁ δὲ εἶπεν φώνησον αὐτὸν πρός με ἵνα ἐπιγνῶ ποίας φυλῆς ἐστιν καὶ εἰ πιστὸς τοῦ πορευθῆναι μετὰ σοῦ 5.10  καὶ ἐκάλεσεν αὐτόν καὶ εἰσῆλθεν καὶ ἠσπάσαντο ἀλλήλους 5.11  καὶ εἶπεν αὐτῷ τωβιτ ἄδελφε ἐκ ποίας φυλῆς καὶ ἐκ ποίας πατρίδος σὺ εἶ ὑπόδειξόν μοι 5.12  καὶ εἶπεν αὐτῷ φυλὴν καὶ πατριὰν σὺ ζητεῖς ἢ μίσθιον ὃς συμπορεύσεται μετὰ τοῦ υἱοῦ σου καὶ εἶπεν αὐτῷ τωβιτ βούλομαι ἄδελφε ἐπιγνῶναι τὸ γένος σου καὶ τὸ ὄνομα 5.13  ὁ δὲ εἶπεν ἐγὼ αζαριας ανανιου τοῦ μεγάλου τῶν ἀδελφῶν σου 5.14  καὶ εἶπεν αὐτῷ ὑγιαίνων ἔλθοις ἄδελφε καὶ μή μοι ὀργισθῇς ὅτι ἐζήτησα τὴν φυλήν σου καὶ τὴν πατριάν σου ἐπιγνῶναι καὶ σὺ τυγχάνεις ἀδελφός μου ἐκ τῆς καλῆς καὶ ἀγαθῆς γενεᾶς ἐπεγίνωσκον γὰρ ἐγὼ ανανιαν καὶ ιαθαν τοὺς υἱοὺς σεμειου τοῦ μεγάλου ὡς ἐπορευόμεθα κοινῶς εἰς ιεροσόλυμα προσκυνεῖν ἀναφέροντες τὰ πρωτότοκα καὶ τὰς δεκάτας τῶν γενημάτων καὶ οὐκ ἐπλανήθησαν ἐν τῇ πλάνῃ τῶν ἀδελφῶν ἡμῶν ἐκ ῥίζης καλῆς εἶ ἄδελφε 5.15  ἀλλ' εἰπόν μοι τίνα σοι ἔσομαι μισθὸν διδόναι δραχμὴν τῆς ἡμέρας καὶ τὰ δέοντά σοι ὡς καὶ τῷ υἱῷ μου 5.16  καὶ ἔτι προσθήσω σοι ἐπὶ τὸν μισθόν ἐὰν ὑγιαίνοντες ἐπιστρέψητε 5.17  καὶ εὐδόκησαν οὕτως καὶ εἶπεν πρὸς τωβιαν ἕτοιμος γίνου πρὸς τὴν ὁδόν καὶ εὐοδωθείητε καὶ ἡτοίμασεν ὁ υἱὸς αὐτοῦ τὰ πρὸς τὴν ὁδόν καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ πατὴρ αὐτοῦ πορεύου μετὰ τοῦ ἀνθρώπου ὁ δὲ ἐν τῷ οὐρανῷ οἰκῶν θεὸς εὐοδώσει τὴν ὁδὸν ὑμῶν καὶ ὁ ἄγγελος αὐτοῦ συμπορευθήτω ὑμῖν καὶ ἐξῆλθαν ἀμφότεροι ἀπελθεῖν καὶ ὁ κύων τοῦ παιδαρίου μετ' αὐτῶν 5.18  ἔκλαυσεν δὲ αννα ἡ μήτηρ αὐτοῦ καὶ εἶπεν πρὸς τωβιτ τί ἐξαπέστειλας τὸ παιδίον ἡμῶν ἢ οὐχὶ ἡ ῥάβδος τῆς χειρὸς ἡμῶν ἐστιν ἐν τῷ εἰσπορεύεσθαι αὐτὸν καὶ ἐκπορεύεσθαι ἐνώπιον ἡμῶν 5.19  ἀργύριον τῷ ἀργυρίῳ μὴ φθάσαι ἀλλὰ περίψημα τοῦ παιδίου ἡμῶν γένοιτο 5.20  ὡς γὰρ δέδοται ἡμῖν ζῆν παρὰ τοῦ κυρίου τοῦτο ἱκανὸν ἡμῖν ὑπάρχει 5.21  καὶ εἶπεν αὐτῇ τωβιτ μὴ λόγον ἔχε ἀδελφή ὑγιαίνων ἐλεύσεται καὶ οἱ ὀφθαλμοί σου ὄψονται αὐτόν 5.22  ἄγγελος γὰρ ἀγαθὸς συμπορεύσεται αὐτῷ καὶ εὐοδωθήσεται ἡ ὁδὸς αὐτοῦ καὶ ὑποστρέψει ὑγιαίνων 5.23  καὶ ἐπαύσατο κλαίουσα
5.1  kai apokritheis tohbias eipen aytoh pater poiehsoh panta osa entetalsai moi 5.2  alla pohs dynehsomai labein to argyrion kai oy ginohskoh ayton 5.3  kai edohken aytoh to cheirographon kai eipen aytoh zehtehson seaytoh anthrohpon os symporeysetai soi kai dohsoh aytoh misthon eohs zoh kai labe poreytheis to argyrion 5.4  kai eporeytheh zehtehsai anthrohpon kai eyren ton raphaehl os ehn aggelos kai oyk ehdei 5.5  kai eipen aytoh ei dynamai poreythehnai meta soy en ragois tehs mehdias kai ei empeiros ei tohn topohn 5.6  kai eipen aytoh o aggelos poreysomai meta soy kai tehs odoy empeiroh kai para gabaehl ton adelphon ehmohn ehylisthehn 5.7  kai eipen aytoh tohbias ypomeinon me kai eroh toh patri moy 5.8  kai eipen aytoh poreyoy kai meh chronisehs 5.9  kai eiselthohn eipen toh patri idoy eyrehka os symporeysetai moi o de eipen phohnehson ayton pros me ina epignoh poias phylehs estin kai ei pistos toy poreythehnai meta soy 5.10  kai ekalesen ayton kai eisehlthen kai ehspasanto allehloys 5.11  kai eipen aytoh tohbit adelphe ek poias phylehs kai ek poias patridos sy ei ypodeixon moi 5.12  kai eipen aytoh phylehn kai patrian sy zehteis eh misthion os symporeysetai meta toy yioy soy kai eipen aytoh tohbit boylomai adelphe epignohnai to genos soy kai to onoma 5.13  o de eipen egoh azarias ananioy toy megaloy tohn adelphohn soy 5.14  kai eipen aytoh ygiainohn elthois adelphe kai meh moi orgisthehs oti ezehtehsa tehn phylehn soy kai tehn patrian soy epignohnai kai sy tygchaneis adelphos moy ek tehs kalehs kai agathehs geneas epeginohskon gar egoh ananian kai iathan toys yioys semeioy toy megaloy ohs eporeyometha koinohs eis ierosolyma proskynein anapherontes ta prohtotoka kai tas dekatas tohn genehmatohn kai oyk eplanehthehsan en teh planeh tohn adelphohn ehmohn ek rizehs kalehs ei adelphe 5.15  all' eipon moi tina soi esomai misthon didonai drachmehn tehs ehmeras kai ta deonta soi ohs kai toh yioh moy 5.16  kai eti prosthehsoh soi epi ton misthon ean ygiainontes epistrepsehte 5.17  kai eydokehsan oytohs kai eipen pros tohbian etoimos ginoy pros tehn odon kai eyodohtheiehte kai ehtoimasen o yios aytoy ta pros tehn odon kai eipen aytoh o patehr aytoy poreyoy meta toy anthrohpoy o de en toh oyranoh oikohn theos eyodohsei tehn odon ymohn kai o aggelos aytoy symporeythehtoh ymin kai exehlthan amphoteroi apelthein kai o kyohn toy paidarioy met' aytohn 5.18  eklaysen de anna eh mehtehr aytoy kai eipen pros tohbit ti exapesteilas to paidion ehmohn eh oychi eh rabdos tehs cheiros ehmohn estin en toh eisporeyesthai ayton kai ekporeyesthai enohpion ehmohn 5.19  argyrion toh argyrioh meh phthasai alla peripsehma toy paidioy ehmohn genoito 5.20  ohs gar dedotai ehmin zehn para toy kyrioy toyto ikanon ehmin yparchei 5.21  kai eipen ayteh tohbit meh logon eche adelpheh ygiainohn eleysetai kai oi ophthalmoi soy opsontai ayton 5.22  aggelos gar agathos symporeysetai aytoh kai eyodohthehsetai eh odos aytoy kai ypostrepsei ygiainohn 5.23  kai epaysato klaioysa
5.1  Tunc Thobias respondens Thobi patri suo dixit: “ Omnia, quaecumque mihi praecepisti, pater, faciam. 5.2  Quomodo autem potero hanc pecuniam recipere ab illo? Neque ille me novit, neque ego novi illum. Quod signum dabo illi, ut me cognoscat et credat et det mihi hanc pecuniam? Sed neque vias, quae ad Mediam, novi, ut eam illuc ”. 5.3  Tunc respondens Thobi Thobiae filio suo dixit: “ Chirographum dedit mihi, et chirographum meum dedi illi et divisi in duas partes, et unusquisque unam accepimus, et posui cum ipsa pecunia. Et ecce nunc anni sunt viginti, ex quibus penes illum commendavi hanc pecuniam. Et nunc, fili, inquire tibi hominem fidelem, qui eat tecum, et dabimus illi mercedem, donec venias. Et, dum vivo, recipe pecuniam ab illo ”. 5.4  Et exiit Thobias quaerere hominem, qui iret cum ipso in Mediam et qui haberet notitiam viae. Et invenit Raphael angelum stantem ante ipsum et nesciebat illum angelum Dei esse. 5.5  Et dixit illi: “ Unde es, iuvenis? ”. Et dixit illi: “ Ex filiis Israel fratribus tuis et veni huc, ut operer ”. Et dixit illi Thobias: “ Nosti viam, quae ducit in Mediam? ”. 5.6  Et ille dixit: “ Utique, aliquotiens fui ibi et habeo notitiam et scio omnes vias et aliquotiens ibam in Mediam et manebam penes Gabael fratrem nostrum, qui commoratur in Rages Mediae, et abest iter bidui statuti ex Ecbatanis usque Rages. Nam posita est in monte et Ecbatana in medio campo ”. 5.7  Et dixit illi Thobias: “ Sustine me, iuvenis, donec intrans patri meo nuntiem. Necessarium est enim mihi, ut eas mecum, et dabo tibi mercedem tuam ”. 5.8  Et dixit illi: “ Ecce sustineo; tantum noli tardare ”. 5.9  Et introiens Thobias renuntiavit Thobi patri suo et dixit ei: “ Ecce inveni hominem ex fratribus nostris, de filiis Israel, qui eat mecum ”. Et dixit illi: “ Roga mihi hominem, ut sciam quid sit genus eius, et ex qua tribu sit et an fidelis sit, ut eat tecum, fili ”. 5.10  Et exivit Thobias et vocavit illum et dixit ei: “ Iuvenis, pater te rogat ”. Et introivit ad eum, et prior Thobis salutavit eum. Et ille dixit ei: “ Gaudium tibi magnum sit! ”. Et respondens Thobi dixit illi: “Quid mihi adhuc gaudium est? Homo sum inutilis oculis et non video lumen caelorum, sed in tenebris positus sum sicut mortui, qui non amplius vident lumen. Vivus ego sum inter mortuos. Vocem hominum audio et ipsos non video ”. Et dixit ei: “ Forti esto animo; in proximo est, ut a Deo cureris. Forti animo esto! ”. Et respondit illi Thobi: “ Thobias filius meus vult ire in Mediam. Nonne poteris ire cum illo et ducere illum? Et dabo tibi mercedem tuam, frater ”. Et dixit illi: “ Potero ire cum illo, quoniam novi omnes vias et aliquotiens ivi in Mediam et perambulavi omnes campos eius et montes et omnes commeatus scio ”. 5.11  Et dixit ei: “ Frater, ex qua patria es et ex qua tribu? Narra mihi, frater ”. 5.12  Et ille dixit: “ Quid tibi necesse est tribus? ”. Et dixit ei: “ Volo scire ex veritate cuius sis et nomen tuum ”. 5.13  Et dixit: “ Ego sum Azarias Ananiae magni filius, ex fratribus tuis ”. 5.14  Et dixit illi Thobi: “ Salvus et sanus venias, frater, sed ne irascaris, frater, quod voluerim verum scire et patriam tuam. Tu frater meus es et de genere bono et optimo! Noveram Ananiam et Nathan duos filios Semeliae magni; et ipsi mecum ibant in Ierusalem et adorabant ibi mecum et non exerraverunt. Fratres tui viri optimi sunt; ex bona radice es. Et gaudens venias! ”. 5.15  Et dixit ei: “ Ego tibi dabo mercedis nomine drachmam diurnam et, quaecumque necessaria sunt tibi et filio meo, similiter; et vade cum illo, 5.16  et adiciam tibi ad mercedem ”. 5.17  Et dixit illi: “ Ibo cum illo, ne timueris; salvi ibimus et salvi revertemur ad te, quoniam via tuta est ”. Et dixit ei: “ Benedictio sit tibi, frater! ”. Et vocavit filium suum et dixit illi: “ Fili, praepara, quae ad viam, et exi cum fratre tuo. Deus autem, qui in caelo est, protegat vos ibi et reducat vos ad me salvos; et angelus illius comitetur vos cum sanitate, fili! ”. Et exiit, ut iret viam suam, et osculatus est patrem suum et matrem. Et dixit illi Thobi: “ Vade sanus! ”. 5.18  Et lacrimata est mater illius et dixit Thobi: “ Quid dimisisti filium meum? Nonne ipse est virga manus nostrae et ipse intrat et exit coram nobis? 5.19  Pecunia ne adveniat pecuniae, sed purgamentum sit filii nostri. 5.20  Quomodo datum est nos a Domino vivere, hoc sufficiebat nobis ”. 5.21  Et dixit illi: “ Noli computare; salvus ibit filius noster et salvus revertetur ad nos, et oculi tui videbunt eum illa die, qua venerit ad te sanus. Ne computaveris, ne timueris de illis, soror. 5.22  Angelus enim bonus ibit cum illo, et bene disponetur via illius, et revertetur sanus ”. 5.23  Et cessavit plorare.


Tobias - Kapitel 6


6.1  οἱ δὲ πορευόμενοι τὴν ὁδὸν ἦλθον ἑσπέρας ἐπὶ τὸν τίγριν ποταμὸν καὶ ηὐλίζοντο ἐκεῖ 6.2  τὸ δὲ παιδάριον κατέβη περικλύσασθαι καὶ ἀνεπήδησεν ἰχθὺς ἀπὸ τοῦ ποταμοῦ καὶ ἐβουλήθη καταπιεῖν τὸ παιδάριον 6.3  ὁ δὲ ἄγγελος εἶπεν αὐτῷ ἐπιλαβοῦ τοῦ ἰχθύος καὶ ἐκράτησεν τὸν ἰχθὺν τὸ παιδάριον καὶ ἀνέβαλεν αὐτὸν ἐπὶ τὴν γῆν 6.4  καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ ἄγγελος ἀνάτεμε τὸν ἰχθὺν καὶ λαβὼν τὴν καρδίαν καὶ τὸ ἧπαρ καὶ τὴν χολὴν θὲς ἀσφαλῶς 6.5  καὶ ἐποίησεν τὸ παιδάριον ὡς εἶπεν αὐτῷ ὁ ἄγγελος τὸν δὲ ἰχθὺν ὀπτήσαντες ἔφαγον 6.6  καὶ ὥδευον ἀμφότεροι ἕως ἤγγισαν ἐν ἐκβατάνοις 6.7  καὶ εἶπεν τὸ παιδάριον τῷ ἀγγέλῳ αζαρια ἄδελφε τί ἐστιν τὸ ἧπαρ καὶ ἡ καρδία καὶ ἡ χολὴ τοῦ ἰχθύος 6.8  καὶ εἶπεν αὐτῷ ἡ καρδία καὶ τὸ ἧπαρ ἐάν τινα ὀχλῇ δαιμόνιον ἢ πνεῦμα πονηρόν ταῦτα δεῖ καπνίσαι ἐνώπιον ἀνθρώπου ἢ γυναικός καὶ οὐκέτι οὐ μὴ ὀχληθῇ 6.9  ἡ δὲ χολή ἐγχρῖσαι ἄνθρωπον ὃς ἔχει λευκώματα ἐν τοῖς ὀφθαλμοῖς καὶ ἰαθήσεται 6.10  ὡς δὲ προσήγγισαν τῇ ραγη 6.11  εἶπεν ὁ ἄγγελος τῷ παιδαρίῳ ἄδελφε σήμερον αὐλισθησόμεθα παρὰ ραγουηλ καὶ αὐτὸς συγγενής σού ἐστιν καὶ ἔστιν αὐτῷ θυγάτηρ μονογενὴς ὀνόματι σαρρα 6.12  λαλήσω περὶ αὐτῆς τοῦ δοθῆναί σοι αὐτὴν εἰς γυναῖκα ὅτι σοὶ ἐπιβάλλει ἡ κληρονομία αὐτῆς καὶ σὺ μόνος εἶ ἐκ τοῦ γένους αὐτῆς καὶ τὸ κοράσιον καλὸν καὶ φρόνιμόν ἐστιν 6.13  καὶ νῦν ἄκουσόν μου καὶ λαλήσω τῷ πατρὶ αὐτῆς καὶ ὅταν ὑποστρέψωμεν ἐκ ῥάγων ποιήσομεν τὸν γάμον διότι ἐπίσταμαι ραγουηλ ὅτι οὐ μὴ δῷ αὐτὴν ἀνδρὶ ἑτέρῳ κατὰ τὸν νόμον μωυσῆ ἢ ὀφειλέσει θάνατον ὅτι τὴν κληρονομίαν σοὶ καθήκει λαβεῖν ἢ πάντα ἄνθρωπον 6.14  τότε εἶπεν τὸ παιδάριον τῷ ἀγγέλῳ αζαρια ἄδελφε ἀκήκοα ἐγὼ τὸ κοράσιον δεδόσθαι ἑπτὰ ἀνδράσιν καὶ πάντας ἐν τῷ νυμφῶνι ἀπολωλότας 6.15  καὶ νῦν ἐγὼ μόνος εἰμὶ τῷ πατρὶ καὶ φοβοῦμαι μὴ εἰσελθὼν ἀποθάνω καθὼς καὶ οἱ πρότεροι ὅτι δαιμόνιον φιλεῖ αὐτήν ὃ οὐκ ἀδικεῖ οὐδένα πλὴν τῶν προσαγόντων αὐτῇ καὶ νῦν ἐγὼ φοβοῦμαι μὴ ἀποθάνω καὶ κατάξω τὴν ζωὴν τοῦ πατρός μου καὶ τῆς μητρός μου μετ' ὀδύνης ἐπ' ἐμοὶ εἰς τὸν τάφον αὐτῶν καὶ υἱὸς ἕτερος οὐχ ὑπάρχει αὐτοῖς ὃς θάψει αὐτούς 6.16  εἶπεν δὲ αὐτῷ ὁ ἄγγελος οὐ μέμνησαι τῶν λόγων ὧν ἐνετείλατό σοι ὁ πατήρ σου ὑπὲρ τοῦ λαβεῖν σε γυναῖκα ἐκ τοῦ γένους σου καὶ νῦν ἄκουσόν μου ἄδελφε διότι σοὶ ἔσται εἰς γυναῖκα καὶ τοῦ δαιμονίου μηδένα λόγον ἔχε ὅτι τὴν νύκτα ταύτην δοθήσεταί σοι αὕτη εἰς γυναῖκα 6.17  καὶ ἐὰν εἰσέλθῃς εἰς τὸν νυμφῶνα λήμψῃ τέφραν θυμιαμάτων καὶ ἐπιθήσεις ἀπὸ τῆς καρδίας καὶ τοῦ ἥπατος τοῦ ἰχθύος καὶ καπνίσεις καὶ ὀσφρανθήσεται τὸ δαιμόνιον καὶ φεύξεται καὶ οὐκ ἐπανελεύσεται τὸν αἰῶνα τοῦ αἰῶνος 6.18  ὅταν δὲ προσπορεύῃ αὐτῇ ἐγέρθητε ἀμφότεροι καὶ βοήσατε πρὸς τὸν ἐλεήμονα θεόν καὶ σώσει ὑμᾶς καὶ ἐλεήσει μὴ φοβοῦ ὅτι σοὶ αὐτὴ ἡτοιμασμένη ἦν ἀπὸ τοῦ αἰῶνος καὶ σὺ αὐτὴν σώσεις καὶ πορεύσεται μετὰ σοῦ καὶ ὑπολαμβάνω ὅτι σοὶ ἔσται ἐξ αὐτῆς παιδία 6.19  καὶ ὡς ἤκουσεν τωβιας ταῦτα ἐφίλησεν αὐτήν καὶ ἡ ψυχὴ αὐτοῦ ἐκολλήθη αὐτῇ σφόδρα
6.1  oi de poreyomenoi tehn odon ehlthon esperas epi ton tigrin potamon kai ehylizonto ekei 6.2  to de paidarion katebeh periklysasthai kai anepehdehsen ichthys apo toy potamoy kai eboylehtheh katapiein to paidarion 6.3  o de aggelos eipen aytoh epilaboy toy ichthyos kai ekratehsen ton ichthyn to paidarion kai anebalen ayton epi tehn gehn 6.4  kai eipen aytoh o aggelos anateme ton ichthyn kai labohn tehn kardian kai to ehpar kai tehn cholehn thes asphalohs 6.5  kai epoiehsen to paidarion ohs eipen aytoh o aggelos ton de ichthyn optehsantes ephagon 6.6  kai ohdeyon amphoteroi eohs ehggisan en ekbatanois 6.7  kai eipen to paidarion toh aggeloh azaria adelphe ti estin to ehpar kai eh kardia kai eh choleh toy ichthyos 6.8  kai eipen aytoh eh kardia kai to ehpar ean tina ochleh daimonion eh pneyma ponehron tayta dei kapnisai enohpion anthrohpoy eh gynaikos kai oyketi oy meh ochlehtheh 6.9  eh de choleh egchrisai anthrohpon os echei leykohmata en tois ophthalmois kai iathehsetai 6.10  ohs de prosehggisan teh rageh 6.11  eipen o aggelos toh paidarioh adelphe sehmeron aylisthehsometha para ragoyehl kai aytos syggenehs soy estin kai estin aytoh thygatehr monogenehs onomati sarra 6.12  lalehsoh peri aytehs toy dothehnai soi aytehn eis gynaika oti soi epiballei eh klehronomia aytehs kai sy monos ei ek toy genoys aytehs kai to korasion kalon kai phronimon estin 6.13  kai nyn akoyson moy kai lalehsoh toh patri aytehs kai otan ypostrepsohmen ek ragohn poiehsomen ton gamon dioti epistamai ragoyehl oti oy meh doh aytehn andri eteroh kata ton nomon mohyseh eh opheilesei thanaton oti tehn klehronomian soi kathehkei labein eh panta anthrohpon 6.14  tote eipen to paidarion toh aggeloh azaria adelphe akehkoa egoh to korasion dedosthai epta andrasin kai pantas en toh nymphohni apolohlotas 6.15  kai nyn egoh monos eimi toh patri kai phoboymai meh eiselthohn apothanoh kathohs kai oi proteroi oti daimonion philei aytehn o oyk adikei oydena plehn tohn prosagontohn ayteh kai nyn egoh phoboymai meh apothanoh kai kataxoh tehn zohehn toy patros moy kai tehs mehtros moy met' odynehs ep' emoi eis ton taphon aytohn kai yios eteros oych yparchei aytois os thapsei aytoys 6.16  eipen de aytoh o aggelos oy memnehsai tohn logohn ohn eneteilato soi o patehr soy yper toy labein se gynaika ek toy genoys soy kai nyn akoyson moy adelphe dioti soi estai eis gynaika kai toy daimonioy mehdena logon eche oti tehn nykta taytehn dothehsetai soi ayteh eis gynaika 6.17  kai ean eiselthehs eis ton nymphohna lehmpseh tephran thymiamatohn kai epithehseis apo tehs kardias kai toy ehpatos toy ichthyos kai kapniseis kai osphranthehsetai to daimonion kai pheyxetai kai oyk epaneleysetai ton aiohna toy aiohnos 6.18  otan de prosporeyeh ayteh egerthehte amphoteroi kai boehsate pros ton eleehmona theon kai sohsei ymas kai eleehsei meh phoboy oti soi ayteh ehtoimasmeneh ehn apo toy aiohnos kai sy aytehn sohseis kai poreysetai meta soy kai ypolambanoh oti soi estai ex aytehs paidia 6.19  kai ohs ehkoysen tohbias tayta ephilehsen aytehn kai eh psycheh aytoy ekollehtheh ayteh sphodra
6.1  Et cessavit plorare. 6.2  Et profectus est puer et angelus cum illo; et canis exiit cum illo et secutus est eos. Et abierunt ambo, et comprehendit illos prima nox; et manserunt super flumen Tigrin. 6.3  Et descendit puer lavare pedes in flumen, et exsiliens piscis de aqua magnus volebat gluttire pedem pueri, et exclamavit. 6.4  Et ait illi angelus: “ Comprehende et tene! ”. Et comprehendit puer piscem et eduxit illum in terram. 6.5  Et dixit angelus illi: “ Exintera hunc piscem et tolle fel et cor et iecur illius et repone ea tecum et interanea proice. Sunt enim fel et cor et iecur eius ad medicamentum utilia ”. 6.6  Et exinterans puer piscem illum collegit fel, cor et iecur; et piscem assavit et manducavit et reliquit ex illo salitum. Et abierunt ambo pariter, donec appropinquarent ad Mediam. 6.7  Et tunc interrogavit puer angelum et dixit ei: “ Azaria frater, quod remedium est in corde et iecore piscis et in felle? ”. 6.8  Et dixit illi: “ Cor et iecur piscis fumiga coram viro aut muliere, qui occursum daemonii aut spiritus nequissimi habet, et fugiet ab illo omnis occursus, et ne maneant cum illo in aeternum. 6.9  Et fel ad inungendos oculos hominis, in quos ascenderunt albugines, ad flandum in ipsis super albugines, et ad sanitatem perveniunt ”. 6.10  Et postquam intravit in Mediam et iam appropinquabat ad Ecbatana, 6.11  dixit Raphael puero: “ Thobia frater! ”. Et dixit ei: “ Ecce ego ”. Et dixit illi: “ In eis, quae sunt Raguel, hac nocte manere nos oportet. Et homo est propinquus tuus et habet filiam nomine Saram, 6.12  sed neque masculum neque filiam aliam praeter Saram solam habet, et tu proximus es illius prae omnibus hominibus, ut possideas eam; et iustum est, ut possideas, quae sunt patri eius. Et haec puella sapiens et fortis et bona valde, et pater ipsius diligit illam ”. 6.13  Et dixit: “ Iustum est, ut accipias illam. Et audi me, frater, et loquar de puella hac nocte, ut accipiamus illam tibi uxorem et, cum reversi fuerimus ex Rages, faciemus nuptias eius. Scio autem quoniam Raguel non potest denegare illam tibi. Novit enim quia, si dederit illam viro alteri, morte periet, secundum iudicium libri Moysis, quia tibi aptum est accipere hereditatem et filiam illius magis quam omni homini. Et nunc, frater, audi me, et loquemur de hac puella hac nocte et desponsabimus illam tibi et, cum reversi fuerimus ex Rages, accipiemus illam et ducemus eam nobiscum in domum tuam ”. 6.14  Tunc respondens Thobias dixit Raphael: “ Azaria frater, audivi quoniam iam tradita est viris septem, et mortui sunt in cubiculis suis noctu; cum intrabant ad illam, moriebantur. Audivi etiam quosdam dicentes quoniam daemonium illos occidit; 6.15  et timeo nunc, quoniam diligit illam et ipsam quidem non vexat, sed eum, qui illi voluerit propinquare, ipsum occidit. Unicus sum patri meo; ne forte moriar et deducam patris mei vitam et matris meae cum dolore super me in sepulcrum eorum. Sed neque alium filium habent, qui sepeliat illos ”. 6.16  Et dixit illi angelus: “ Non es memor mandatorum patris tui, quoniam praecepit tibi accipere uxorem ex domo patris tui? Et nunc audi me, frater: noli computare daemonium illud, sed accipe illam, et scio quoniam dabitur tibi hac nocte uxor. 6.17  Et, cum intraveris in cubiculum, tolle de iecore piscis et cor et impone super cinerem incensi. Et odor manabit, et odorabitur illud daemonium et fugiet et non apparebit circa illam omnino in perpetuo. 6.18  Et, cum coeperis esse cum illa, surgite primum ambo et orate et deprecamini Dominum caeli, ut detur vobis misericordia et sanitas. Noli timere; tibi enim destinata est ante saeculum, et tu illam sanabis, et ibit tecum, et credo quoniam habebis ex illa filios, et erunt tibi sicut fratres. Noli computare ”. Et cum audisset Thobias sermones Raphael quoniam soror est illius et de semine patris illius, dilexit eam valde, et cor eius haesit illi. 6.19  Et, cum coeperis esse cum illa, surgite primum ambo et orate et deprecamini Dominum caeli, ut detur vobis misericordia et sanitas. Noli timere; tibi enim destinata est ante saeculum, et tu illam sanabis, et ibit tecum, et credo quoniam habebis ex illa filios, et erunt tibi sicut fratres. Noli computare ”. Et cum audisset Thobias sermones Raphael quoniam soror est illius et de semine patris illius, dilexit eam valde, et cor eius haesit illi.


Tobias - Kapitel 7


7.1  καὶ ἦλθον εἰς ἐκβάτανα καὶ παρεγένοντο εἰς τὴν οἰκίαν ραγουηλ σαρρα δὲ ὑπήντησεν αὐτοῖς καὶ ἐχαιρέτισεν αὐτοὺς καὶ αὐτοὶ αὐτήν καὶ εἰσήγαγεν αὐτοὺς εἰς τὴν οἰκίαν 7.2  καὶ εἶπεν ραγουηλ εδνα τῇ γυναικὶ αὐτοῦ ὡς ὅμοιος ὁ νεανίσκος τωβιτ τῷ ἀνεψιῷ μου 7.3  καὶ ἠρώτησεν αὐτοὺς ραγουηλ πόθεν ἐστέ ἀδελφοί καὶ εἶπαν αὐτῷ ἐκ τῶν υἱῶν νεφθαλι τῶν αἰχμαλώτων ἐν νινευη 7.4  καὶ εἶπεν αὐτοῖς γινώσκετε τωβιτ τὸν ἀδελφὸν ἡμῶν οἱ δὲ εἶπαν γινώσκομεν 7.5  καὶ εἶπεν αὐτοῖς ὑγιαίνει οἱ δὲ εἶπαν καὶ ζῇ καὶ ὑγιαίνει καὶ εἶπεν τωβιας πατήρ μού ἐστιν 7.6  καὶ ἀνεπήδησεν ραγουηλ καὶ κατεφίλησεν αὐτὸν καὶ ἔκλαυσε καὶ εὐλόγησεν αὐτὸν καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ τοῦ καλοῦ καὶ ἀγαθοῦ ἀνθρώπου καὶ ἀκούσας ὅτι τωβιτ ἀπώλεσεν τοὺς ὀφθαλμοὺς αὐτοῦ ἐλυπήθη καὶ ἔκλαυσεν 7.7  καὶ εδνα ἡ γυνὴ αὐτοῦ καὶ σαρρα ἡ θυγάτηρ αὐτοῦ ἔκλαυσαν καὶ ὑπεδέξαντο αὐτοὺς προθύμως 7.8  καὶ ἔθυσαν κριὸν προβάτων καὶ παρέθηκαν ὄψα πλείονα 7.9  εἶπεν δὲ τωβιας τῷ ραφαηλ αζαρια ἄδελφε λάλησον ὑπὲρ ὧν ἔλεγες ἐν τῇ πορείᾳ καὶ τελεσθήτω τὸ πρᾶγμα 7.10  καὶ μετέδωκεν τὸν λόγον τῷ ραγουηλ καὶ εἶπεν ραγουηλ πρὸς τωβιαν φάγε καὶ πίε καὶ ἡδέως γίνου σοὶ γὰρ καθήκει τὸ παιδίον μου λαβεῖν πλὴν ὑποδείξω σοι τὴν ἀλήθειαν 7.11  ἔδωκα τὸ παιδίον μου ἑπτὰ ἀνδράσιν καὶ ὁπότε ἐὰν εἰσεπορεύοντο πρὸς αὐτήν ἀπεθνῄσκοσαν ὑπὸ τὴν νύκτα ἀλλὰ τὸ νῦν ἔχων ἡδέως γίνου 7.12  καὶ εἶπεν τωβιας οὐ γεύσομαι οὐδὲν ὧδε ἕως ἂν στήσητε καὶ σταθῆτε πρός με καὶ εἶπεν ραγουηλ κομίζου αὐτὴν ἀπὸ τοῦ νῦν κατὰ τὴν κρίσιν σὺ δὲ ἀδελφὸς εἶ αὐτῆς καὶ αὐτή σού ἐστιν ὁ δὲ ἐλεήμων θεὸς εὐοδώσει ὑμῖν τὰ κάλλιστα 7.13  καὶ ἐκάλεσεν σαρραν τὴν θυγατέρα αὐτοῦ καὶ λαβὼν τῆς χειρὸς αὐτῆς παρέδωκεν αὐτὴν τῷ τωβια γυναῖκα καὶ εἶπεν ἰδοὺ κατὰ τὸν νόμον μωυσέως κομίζου αὐτὴν καὶ ἄπαγε πρὸς τὸν πατέρα σου καὶ εὐλόγησεν αὐτούς 7.14  καὶ ἐκάλεσεν εδναν τὴν γυναῖκα αὐτοῦ καὶ λαβὼν βιβλίον ἔγραψεν συγγραφήν καὶ ἐσφραγίσαντο καὶ ἤρξαντο ἐσθίειν 7.15  καὶ ἐκάλεσεν ραγουηλ εδναν τὴν γυναῖκα αὐτοῦ καὶ εἶπεν αὐτῇ ἀδελφή ἑτοίμασον τὸ ἕτερον ταμίειον καὶ εἰσάγαγε αὐτήν 7.16  καὶ ἐποίησεν ὡς εἶπεν καὶ εἰσήγαγεν αὐτὴν ἐκεῖ καὶ ἔκλαυσεν καὶ ἀπεδέξατο τὰ δάκρυα τῆς θυγατρὸς αὐτῆς καὶ εἶπεν αὐτῇ 7.17  θάρσει τέκνον ὁ κύριος τοῦ οὐρανοῦ καὶ τῆς γῆς δῴη σοι χάριν ἀντὶ τῆς λύπης σου ταύτης θάρσει θύγατερ
7.1  kai ehlthon eis ekbatana kai paregenonto eis tehn oikian ragoyehl sarra de ypehntehsen aytois kai echairetisen aytoys kai aytoi aytehn kai eisehgagen aytoys eis tehn oikian 7.2  kai eipen ragoyehl edna teh gynaiki aytoy ohs omoios o neaniskos tohbit toh anepsioh moy 7.3  kai ehrohtehsen aytoys ragoyehl pothen este adelphoi kai eipan aytoh ek tohn yiohn nephthali tohn aichmalohtohn en nineyeh 7.4  kai eipen aytois ginohskete tohbit ton adelphon ehmohn oi de eipan ginohskomen 7.5  kai eipen aytois ygiainei oi de eipan kai zeh kai ygiainei kai eipen tohbias patehr moy estin 7.6  kai anepehdehsen ragoyehl kai katephilehsen ayton kai eklayse kai eylogehsen ayton kai eipen aytoh o toy kaloy kai agathoy anthrohpoy kai akoysas oti tohbit apohlesen toys ophthalmoys aytoy elypehtheh kai eklaysen 7.7  kai edna eh gyneh aytoy kai sarra eh thygatehr aytoy eklaysan kai ypedexanto aytoys prothymohs 7.8  kai ethysan krion probatohn kai parethehkan opsa pleiona 7.9  eipen de tohbias toh raphaehl azaria adelphe lalehson yper ohn eleges en teh poreia kai telesthehtoh to pragma 7.10  kai metedohken ton logon toh ragoyehl kai eipen ragoyehl pros tohbian phage kai pie kai ehdeohs ginoy soi gar kathehkei to paidion moy labein plehn ypodeixoh soi tehn alehtheian 7.11  edohka to paidion moy epta andrasin kai opote ean eiseporeyonto pros aytehn apethnehskosan ypo tehn nykta alla to nyn echohn ehdeohs ginoy 7.12  kai eipen tohbias oy geysomai oyden ohde eohs an stehsehte kai stathehte pros me kai eipen ragoyehl komizoy aytehn apo toy nyn kata tehn krisin sy de adelphos ei aytehs kai ayteh soy estin o de eleehmohn theos eyodohsei ymin ta kallista 7.13  kai ekalesen sarran tehn thygatera aytoy kai labohn tehs cheiros aytehs paredohken aytehn toh tohbia gynaika kai eipen idoy kata ton nomon mohyseohs komizoy aytehn kai apage pros ton patera soy kai eylogehsen aytoys 7.14  kai ekalesen ednan tehn gynaika aytoy kai labohn biblion egrapsen syggraphehn kai esphragisanto kai ehrxanto esthiein 7.15  kai ekalesen ragoyehl ednan tehn gynaika aytoy kai eipen ayteh adelpheh etoimason to eteron tamieion kai eisagage aytehn 7.16  kai epoiehsen ohs eipen kai eisehgagen aytehn ekei kai eklaysen kai apedexato ta dakrya tehs thygatros aytehs kai eipen ayteh 7.17  tharsei teknon o kyrios toy oyranoy kai tehs gehs doheh soi charin anti tehs lypehs soy taytehs tharsei thygater
7.1  Et cum venisset in Ecbatana, dixit illi: “ Azaria frater, duc me ad Raguel, fratrem nostrum, viam rectam ”. Et duxit eum ad domum Raguel, et invenerunt illum sedentem circa ostium atrii sui et salutaverunt illum priores. Et ille dixit eis: “ Bene valeatis, fratres, intrate salvi et sani ”. Et induxit eos in domum suam. 7.2  Et dixit Ednae uxori suae: “ Quam similis est hic iuvenis Thobi fratri meo! ”. 7.3  Et interrogavit illos Edna et dixit eis: “Unde estis, fratres? ”. Et dixerunt illi: “ Ex filiis Nephthali nos sumus captivis in Nineve ”. 7.4  Et dixit eis: “ Nostis Thobin fratrem nostrum? ”. Et dixerunt ei: “ Novimus illum ”. Et dixit eis: “ Fortis est? ”. 7.5  Et dixerunt illi: “ Fortis est et vivit ”. Et Thobias dixit: “ Pater meus est ”. 7.6  Et exsilivit Raguel et osculatus est illum lacrimans 7.7  et dixit: “ Benedictio tibi sit, fili, boni et optimi patris fili. O infelicitas malorum, quia excaecatus est vir iustus et faciens eleemosynas! ”. Et incubuit lacrimans super collum Thobiae filii fratris sui. 7.8  Et Edna uxor eius lacrimata est super eum, et Sara filia eorum lacrimata est et ipsa. 7.9  Et occidit arietem ex ovibus et suscepit illos libenter. Et, postquam laverunt et se purificaverunt et discubuerunt ad cenandum, dixit Thobias ad Raphael: “ Azaria frater, dic Raguel, ut det mihi Saram sororem meam ”. 7.10  Et audivit Raguel hunc sermonem et dixit puero: “ Manduca et bibe et suaviter tibi sit hac nocte. Non est enim homo, quem oporteat accipere Saram filiam meam nisi tu, frater. Similiter et mihi non licet eam dare alii viro nisi tibi, quia tu proximus mihi es. Verum autem tibi dicam, fili. 7.11  Tradidi illam viris septem fratribus nostris, et omnes mortui sunt nocte, cum intrabant ad eam. Et nunc, fili, manduca et bibe, et Dominus faciet in vobis ”. Et dixit Thobias: “ Hinc non edam neque bibam, donec, quae sunt ad me, confirmes ”. Et Raguel dixit ei: “ Facio; et ipsa datur tibi secundum iudicium libri Moysis, et de caelo iudicatum est tibi illam dari. Duc sororem tuam; amodo tu illius frater es, et haec tua soror est. Datur tibi ex hodierno et in aeternum. Et Dominus caeli bene disponat vobis, fili, hac nocte et faciat misericordiam et pacem ”. 7.12  Et accersivit Raguel Saram filiam suam, et accessit ad illum. Et, apprehensa manu illius, tradidit eam illi et dixit: “ Duc secundum legem et iudicium, quod scriptum est in libro Moysis dari tibi uxorem. Habe et duc ad patrem tuum sanus. Et Deus caeli det vobis bonum iter et pacem ”. 7.13  Et vocavit matrem eius et praecepit afferri chartam, ut faceret conscriptionem coniugii et quemadmodum tradidit illam uxorem ei secundum iudicium legis Moysis. Et attulit mater illius chartam, et ille scripsit et signavit. 7.14  Et ex illa hora coeperunt manducare et bibere. 7.15  Et vocavit Raguel Ednam uxorem suam et dixit illi: “ Soror, praepara cubiculum aliud et introduc eam illuc ”. 7.16  Et abiens stravit, sicut illi dixit, et introduxit eam illuc et lacrimata est causa illius et extersit lacrimas et dixit illi: “ Forti animo esto, filia. Dominus caeli det tibi gaudium pro taedio tuo. Forti animo esto! ”. Et exiit. 7.17  Et abiens stravit, sicut illi dixit, et introduxit eam illuc et lacrimata est causa illius et extersit lacrimas et dixit illi: “ Forti animo esto, filia. Dominus caeli det tibi gaudium pro taedio tuo. Forti animo esto! ”. Et exiit.


Tobias - Kapitel 8


8.1  ὅτε δὲ συνετέλεσαν δειπνοῦντες εἰσήγαγον τωβιαν πρὸς αὐτήν 8.2  ὁ δὲ πορευόμενος ἐμνήσθη τῶν λόγων ραφαηλ καὶ ἔλαβεν τὴν τέφραν τῶν θυμιαμάτων καὶ ἐπέθηκεν τὴν καρδίαν τοῦ ἰχθύος καὶ τὸ ἧπαρ καὶ ἐκάπνισεν 8.3  ὅτε δὲ ὠσφράνθη τὸ δαιμόνιον τῆς ὀσμῆς ἔφυγεν εἰς τὰ ἀνώτατα αἰγύπτου καὶ ἔδησεν αὐτὸ ὁ ἄγγελος 8.4  ὡς δὲ συνεκλείσθησαν ἀμφότεροι ἀνέστη τωβιας ἀπὸ τῆς κλίνης καὶ εἶπεν ἀνάστηθι ἀδελφή καὶ προσευξώμεθα ἵνα ἡμᾶς ἐλεήσῃ ὁ κύριος 8.5  καὶ ἤρξατο τωβιας λέγειν εὐλογητὸς εἶ ὁ θεὸς τῶν πατέρων ἡμῶν καὶ εὐλογητὸν τὸ ὄνομά σου τὸ ἅγιον καὶ ἔνδοξον εἰς τοὺς αἰῶνας εὐλογησάτωσάν σε οἱ οὐρανοὶ καὶ πᾶσαι αἱ κτίσεις σου 8.6  σὺ ἐποίησας αδαμ καὶ ἔδωκας αὐτῷ βοηθὸν ευαν στήριγμα τὴν γυναῖκα αὐτοῦ ἐκ τούτων ἐγενήθη τὸ ἀνθρώπων σπέρμα σὺ εἶπας οὐ καλὸν εἶναι τὸν ἄνθρωπον μόνον ποιήσωμεν αὐτῷ βοηθὸν ὅμοιον αὐτῷ 8.7  καὶ νῦν κύριε οὐ διὰ πορνείαν ἐγὼ λαμβάνω τὴν ἀδελφήν μου ταύτην ἀλλ' ἐπ' ἀληθείας ἐπίταξον ἐλεῆσαί με καὶ ταύτῃ συγκαταγηρᾶσαι 8.8  καὶ εἶπεν μετ' αὐτοῦ αμην 8.9  καὶ ἐκοιμήθησαν ἀμφότεροι τὴν νύκτα 8.10  καὶ ἀναστὰς ραγουηλ ἐπορεύθη καὶ ὤρυξεν τάφον λέγων μὴ καὶ οὗτος ἀποθάνῃ 8.11  καὶ ἦλθεν ραγουηλ εἰς τὴν οἰκίαν ἑαυτοῦ 8.12  καὶ εἶπεν εδνα τῇ γυναικὶ αὐτοῦ ἀπόστειλον μίαν τῶν παιδισκῶν καὶ ἰδέτωσαν εἰ ζῇ εἰ δὲ μή ἵνα θάψωμεν αὐτὸν καὶ μηδεὶς γνῷ 8.13  καὶ εἰσῆλθεν ἡ παιδίσκη ἀνοίξασα τὴν θύραν καὶ εὗρεν τοὺς δύο καθεύδοντας 8.14  καὶ ἐξελθοῦσα ἀπήγγειλεν αὐτοῖς ὅτι ζῇ 8.15  καὶ εὐλόγησεν ραγουηλ τὸν θεὸν λέγων εὐλογητὸς εἶ σύ ὁ θεός ἐν πάσῃ εὐλογίᾳ καθαρᾷ καὶ ἁγίᾳ καὶ εὐλογείτωσάν σε οἱ ἅγιοί σου καὶ πᾶσαι αἱ κτίσεις σου καὶ πάντες οἱ ἄγγελοί σου καὶ οἱ ἐκλεκτοί σου εὐλογείτωσάν σε εἰς πάντας τοὺς αἰῶνας 8.16  εὐλογητὸς εἶ ὅτι ηὔφρανάς με καὶ οὐκ ἐγένετό μοι καθὼς ὑπενόουν ἀλλὰ κατὰ τὸ πολὺ ἔλεός σου ἐποίησας μεθ' ἡμῶν 8.17  εὐλογητὸς εἶ ὅτι ἠλέησας δύο μονογενεῖς ποίησον αὐτοῖς δέσποτα ἔλεος συντέλεσον τὴν ζωὴν αὐτῶν ἐν ὑγιείᾳ μετὰ εὐφροσύνης καὶ ἐλέους 8.18  ἐκέλευσεν δὲ τοῖς οἰκέταις χῶσαι τὸν τάφον 8.19  καὶ ἐποίησεν αὐτοῖς γάμον ἡμερῶν δέκα τεσσάρων 8.20  καὶ εἶπεν αὐτῷ ραγουηλ πρὶν ἢ συντελεσθῆναι τὰς ἡμέρας τοῦ γάμου ἐνόρκως μὴ ἐξελθεῖν αὐτόν ἐὰν μὴ πληρωθῶσιν αἱ δέκα τέσσαρες ἡμέραι τοῦ γάμου 8.21  καὶ τότε λαβόντα τὸ ἥμισυ τῶν ὑπαρχόντων αὐτοῦ πορεύεσθαι μετὰ ὑγιείας πρὸς τὸν πατέρα καὶ τὰ λοιπά ὅταν ἀποθάνω καὶ ἡ γυνή μου
8.1  ote de synetelesan deipnoyntes eisehgagon tohbian pros aytehn 8.2  o de poreyomenos emnehstheh tohn logohn raphaehl kai elaben tehn tephran tohn thymiamatohn kai epethehken tehn kardian toy ichthyos kai to ehpar kai ekapnisen 8.3  ote de ohsphrantheh to daimonion tehs osmehs ephygen eis ta anohtata aigyptoy kai edehsen ayto o aggelos 8.4  ohs de synekleisthehsan amphoteroi anesteh tohbias apo tehs klinehs kai eipen anastehthi adelpheh kai proseyxohmetha ina ehmas eleehseh o kyrios 8.5  kai ehrxato tohbias legein eylogehtos ei o theos tohn paterohn ehmohn kai eylogehton to onoma soy to agion kai endoxon eis toys aiohnas eylogehsatohsan se oi oyranoi kai pasai ai ktiseis soy 8.6  sy epoiehsas adam kai edohkas aytoh boehthon eyan stehrigma tehn gynaika aytoy ek toytohn egenehtheh to anthrohpohn sperma sy eipas oy kalon einai ton anthrohpon monon poiehsohmen aytoh boehthon omoion aytoh 8.7  kai nyn kyrie oy dia porneian egoh lambanoh tehn adelphehn moy taytehn all' ep' alehtheias epitaxon eleehsai me kai tayteh sygkatagehrasai 8.8  kai eipen met' aytoy amehn 8.9  kai ekoimehthehsan amphoteroi tehn nykta 8.10  kai anastas ragoyehl eporeytheh kai ohryxen taphon legohn meh kai oytos apothaneh 8.11  kai ehlthen ragoyehl eis tehn oikian eaytoy 8.12  kai eipen edna teh gynaiki aytoy aposteilon mian tohn paidiskohn kai idetohsan ei zeh ei de meh ina thapsohmen ayton kai mehdeis gnoh 8.13  kai eisehlthen eh paidiskeh anoixasa tehn thyran kai eyren toys dyo katheydontas 8.14  kai exelthoysa apehggeilen aytois oti zeh 8.15  kai eylogehsen ragoyehl ton theon legohn eylogehtos ei sy o theos en paseh eylogia kathara kai agia kai eylogeitohsan se oi agioi soy kai pasai ai ktiseis soy kai pantes oi aggeloi soy kai oi eklektoi soy eylogeitohsan se eis pantas toys aiohnas 8.16  eylogehtos ei oti ehyphranas me kai oyk egeneto moi kathohs ypenooyn alla kata to poly eleos soy epoiehsas meth' ehmohn 8.17  eylogehtos ei oti ehleehsas dyo monogeneis poiehson aytois despota eleos synteleson tehn zohehn aytohn en ygieia meta eyphrosynehs kai eleoys 8.18  ekeleysen de tois oiketais chohsai ton taphon 8.19  kai epoiehsen aytois gamon ehmerohn deka tessarohn 8.20  kai eipen aytoh ragoyehl prin eh syntelesthehnai tas ehmeras toy gamoy enorkohs meh exelthein ayton ean meh plehrohthohsin ai deka tessares ehmerai toy gamoy 8.21  kai tote labonta to ehmisy tohn yparchontohn aytoy poreyesthai meta ygieias pros ton patera kai ta loipa otan apothanoh kai eh gyneh moy
8.1  Et, cum consummaverunt man ducare et bibere, voluerunt dor mire et deduxerunt iuvenem et induxerunt eum in cubiculum. 8.2  Et rememoratus est Thobias sermonum Raphael et sustulit de saccello, quem habebat, cor et iecur piscis et imposuit super cinerem incensi. 8.3  Et odor piscis prohibuit et refugit daemonium in superiores partes Aegypti. Et abiens Raphael colligavit eum ibi et reversus est continuo. 8.4  Et exierunt et clauserunt ostium cubiculi. Et exsurrexit Thobias de lecto et dixit ei: “ Surge, soror! Oremus et deprecemur Dominum nostrum, ut faciat super nos misericordiam et sanitatem ”. 8.5  Et surrexit, et coeperunt orare et deprecari Dominum, ut daretur illis sanitas. Et coeperunt dicere: “ Benedictus es, Deus patrum nostrorum, et benedictum nomen tuum in omnia saecula saeculorum! Benedicant tibi caeli et omnis creatura tua in omnia saecula! 8.6  Tu fecisti Adam et dedisti illi adiutorium firmum Evam, et ex ambobus factum est semen hominum. Et dixisti non esse bonum hominem solum: “Faciamus ei adiutorium simile sibi”. 8.7  Et nunc non luxuriae causa accipio hanc sororem meam sed in veritate. Praecipe, ut miserearis mei et illius, et consenescamus pariter sani ”. 8.8  Et dixerunt: “ Amen, amen! ”. 8.9  Et dormierunt per noctem. Et surgens Raguel accersivit servos secum, et abierunt et foderunt foveam. 8.10  Dixit enim: “ Ne forte moriatur, et omnibus simus derisio et opprobrium ”. 8.11  Et, ut consummaverunt fossuram, reversus est Raguel domum et vocavit uxorem suam 8.12  et dixit: “ Mitte unam ex ancillis, et intrans videat an vivat; et, si mortuus est, ut sepeliamus illum, nemine sciente ”. 8.13  Et miserunt ancillam et accenderunt lucernam et aperuerunt ostium, et intravit et invenit illos iacentes et pariter dormientes. 8.14  Et reversa puella nuntiavit eis illum vivere et nihil mali esse. 8.15  Et benedixerunt Deum caeli et dixerunt: “ Benedictus es, Deus, in omni benedictione sancta et munda, et benedicant tibi omnes sancti tui et omnis creatura tua; et omnes angeli tui et electi tui benedicant tibi in omnia saecula! 8.16  Benedictus es, quoniam laetificasti me, et non contigit mihi, sicut putabam, sed secundum magnam misericordiam tuam egisti nobiscum. 8.17  Et benedictus es, quoniam misertus es duorum unicorum. Fac illis, Domine, misericordiam et sanitatem et consumma vitam illorum cum misericordia et laetitia ”. 8.18  Tunc praecepit servis suis, ut replerent fossam priusquam lucesceret. 8.19  Et praecepit uxori suae, ut faceret panes multos; et abiens ipse ad gregem adduxit vaccas duas et quattuor arietes et iussit consummari eos, et coeperunt praeparare. 8.20  Et vocavit Thobiam et iuravit illi et dixit ei: “ Diebus quattuordecim hinc non recedes, sed hic manebis, manducans et bibens mecum, et laetificabis animam filiae meae multis afflictam doloribus. 8.21  Et ex eo, quod possideo, accipe partem dimidiam et vade sanus ad patrem tuum. Et alia dimidia pars, cum mortui fuerimus ego et uxor mea, vestra erit. Forti animo esto, fili! Ego pater tuus sum et Edna mater tua; et tui sumus nos et sororis tuae amodo et in perpetuum. Forti animo esto, fili! ”.


Tobias - Kapitel 9


9.1  καὶ ἐκάλεσεν τωβιας τὸν ραφαηλ καὶ εἶπεν αὐτῷ 9.2  αζαρια ἄδελφε λαβὲ μετὰ σεαυτοῦ παῖδα καὶ δύο καμήλους καὶ πορεύθητι ἐν ῥάγοις τῆς μηδίας παρὰ γαβαηλ καὶ κόμισαί μοι τὸ ἀργύριον καὶ αὐτὸν ἄγε εἰς τὸν γάμον 9.3  διότι ὀμώμοκεν ραγουηλ μὴ ἐξελθεῖν με 9.4  καὶ ὁ πατήρ μου ἀριθμεῖ τὰς ἡμέρας καὶ ἐὰν χρονίσω μέγα ὀδυνηθήσεται λίαν 9.5  καὶ ἐπορεύθη ραφαηλ καὶ ηὐλίσθη παρὰ γαβαήλῳ καὶ ἔδωκεν αὐτῷ τὸ χειρόγραφον ὃς δὲ προήνεγκεν τὰ θυλάκια ἐν ταῖς σφραγῖσιν καὶ ἔδωκεν αὐτῷ 9.6  καὶ ὤρθρευσαν κοινῶς καὶ ἤλθοσαν εἰς τὸν γάμον καὶ εὐλόγησεν τωβιας τὴν γυναῖκα αὐτοῦ
9.1  kai ekalesen tohbias ton raphaehl kai eipen aytoh 9.2  azaria adelphe labe meta seaytoy paida kai dyo kamehloys kai poreythehti en ragois tehs mehdias para gabaehl kai komisai moi to argyrion kai ayton age eis ton gamon 9.3  dioti omohmoken ragoyehl meh exelthein me 9.4  kai o patehr moy arithmei tas ehmeras kai ean chronisoh mega odynehthehsetai lian 9.5  kai eporeytheh raphaehl kai ehylistheh para gabaehloh kai edohken aytoh to cheirographon os de proehnegken ta thylakia en tais sphragisin kai edohken aytoh 9.6  kai ohrthreysan koinohs kai ehlthosan eis ton gamon kai eylogehsen tohbias tehn gynaika aytoy
9.1  Tunc accersivit Thobias Ra phael et dixit illi: 9.2  “ Azaria fra ter, adsume tecum hinc servos quattuor et camelos duos et perveni in Rages et vade ad Gabael et da illi chirographum et recipe pecuniam et adduc illum tecum ad nuptias. 9.3  Scis enim quoniam numerat dies pater et, si tardavero diem unum, contristabo eum valde. 9.4  Sed vides quomodo Raguel iuraverit, cuius iuramentum spernere non possum ”. 9.5  Et abiit Raphael et quattuor pueri et duo cameli in Rages Mediae, et manserunt penes Gabael, et dedit illi Raphael chirographum eius et indicavit illi de Thobia filio Thobis quoniam accepit uxorem filiam Raguel et quia rogat illum ad nuptias. Et surrexit Gabael et protulit folles cum sigillis suis et numeravit pecuniam et composuit supra camelos. 9.6  Et vigilaverunt simul et venerunt ad nuptias et intraverunt in ea, quae Raguel, et invenerunt Thobiam discumbentem. Et exsiliit et salutavit illum et lacrimatus est et benedixit eum et dixit illi Gabael: “ Benedictus Dominus, qui dedit tibi pacem, quoniam boni et optimi et iusti viri et eleemosynas facientis filius es! Det tibi benedictionem Dominus caeli et uxori tuae et patri tuo et matri tuae et patri et matri uxoris tuae. Et benedictus Deus, quoniam video Thobiam consobrinum meum similem illi! ”.


Tobias - Kapitel 10


10.1  καὶ τωβιτ ὁ πατὴρ αὐτοῦ ἐλογίζετο ἑκάστης ἡμέρας καὶ ὡς ἐπληρώθησαν αἱ ἡμέραι τῆς πορείας καὶ οὐκ ἤρχοντο 10.2  εἶπεν μήποτε κατῄσχυνται ἢ μήποτε ἀπέθανεν γαβαηλ καὶ οὐδεὶς δίδωσιν αὐτῷ τὸ ἀργύριον 10.3  καὶ ἐλυπεῖτο λίαν 10.4  εἶπεν δὲ αὐτῷ ἡ γυνή ἀπώλετο τὸ παιδίον διότι κεχρόνικεν καὶ ἤρξατο θρηνεῖν αὐτὸν καὶ εἶπεν 10.5  οὐ μέλει μοι τέκνον ὅτι ἀφῆκά σε τὸ φῶς τῶν ὀφθαλμῶν μου 10.6  καὶ τωβιτ λέγει αὐτῇ σίγα μὴ λόγον ἔχε ὑγιαίνει 10.7  καὶ εἶπεν αὐτῷ σίγα μὴ πλάνα με ἀπώλετο τὸ παιδίον μου καὶ ἐπορεύετο καθ' ἡμέραν εἰς τὴν ὁδὸν ἔξω οἵας ἀπῆλθεν ἡμέρας τε ἄρτον οὐκ ἤσθιεν τὰς δὲ νύκτας οὐ διελίμπανεν θρηνοῦσα τωβιαν τὸν υἱὸν αὐτῆς ἕως οὗ συνετελέσθησαν αἱ δέκα τέσσαρες ἡμέραι τοῦ γάμου ἃς ὤμοσεν ραγουηλ ποιῆσαι αὐτὸν ἐκεῖ 10.8  εἶπεν δὲ τωβιας τῷ ραγουηλ ἐξαπόστειλόν με ὅτι ὁ πατήρ μου καὶ ἡ μήτηρ μου οὐκέτι ἐλπίζουσιν ὄψεσθαί με 10.9  εἶπεν δὲ αὐτῷ ὁ πενθερὸς αὐτοῦ μεῖνον παρ' ἐμοί κἀγὼ ἐξαποστελῶ πρὸς τὸν πατέρα σου καὶ δηλώσουσιν αὐτῷ τὰ κατὰ σέ καὶ τωβιας λέγει οὐχί ἀλλὰ ἐξαπόστειλόν με πρὸς τὸν πατέρα μου 10.10  ἀναστὰς δὲ ραγουηλ ἔδωκεν αὐτῷ σαρραν τὴν γυναῖκα αὐτοῦ καὶ τὰ ἥμισυ τῶν ὑπαρχόντων σώματα καὶ κτήνη καὶ ἀργύριον 10.11  καὶ εὐλογήσας αὐτοὺς ἐξαπέστειλεν λέγων εὐοδώσει ὑμᾶς τέκνα ὁ θεὸς τοῦ οὐρανοῦ πρὸ τοῦ με ἀποθανεῖν 10.12  καὶ εἶπεν τῇ θυγατρὶ αὐτοῦ τίμα τοὺς πενθερούς σου αὐτοὶ νῦν γονεῖς σού εἰσιν ἀκούσαιμί σου ἀκοὴν καλήν καὶ ἐφίλησεν αὐτήν 10.13  καὶ εδνα εἶπεν πρὸς τωβιαν ἄδελφε ἀγαπητέ ἀποκαταστήσαι σε ὁ κύριος τοῦ οὐρανοῦ καὶ δῴη μοι ἰδεῖν σου παιδία ἐκ σαρρας τῆς θυγατρός μου ἵνα εὐφρανθῶ ἐνώπιον τοῦ κυρίου καὶ ἰδοὺ παρατίθεμαί σοι τὴν θυγατέρα μου ἐν παρακαταθήκῃ μὴ λυπήσῃς αὐτήν 10.14  μετὰ ταῦτα ἐπορεύετο τωβιας εὐλογῶν τὸν θεόν ὅτι εὐόδωσεν τὴν ὁδὸν αὐτοῦ καὶ κατευλόγει ραγουηλ καὶ εδναν τὴν γυναῖκα αὐτοῦ
10.1  kai tohbit o patehr aytoy elogizeto ekastehs ehmeras kai ohs eplehrohthehsan ai ehmerai tehs poreias kai oyk ehrchonto 10.2  eipen mehpote katehschyntai eh mehpote apethanen gabaehl kai oydeis didohsin aytoh to argyrion 10.3  kai elypeito lian 10.4  eipen de aytoh eh gyneh apohleto to paidion dioti kechroniken kai ehrxato threhnein ayton kai eipen 10.5  oy melei moi teknon oti aphehka se to phohs tohn ophthalmohn moy 10.6  kai tohbit legei ayteh siga meh logon eche ygiainei 10.7  kai eipen aytoh siga meh plana me apohleto to paidion moy kai eporeyeto kath' ehmeran eis tehn odon exoh oias apehlthen ehmeras te arton oyk ehsthien tas de nyktas oy dielimpanen threhnoysa tohbian ton yion aytehs eohs oy synetelesthehsan ai deka tessares ehmerai toy gamoy as ohmosen ragoyehl poiehsai ayton ekei 10.8  eipen de tohbias toh ragoyehl exaposteilon me oti o patehr moy kai eh mehtehr moy oyketi elpizoysin opsesthai me 10.9  eipen de aytoh o pentheros aytoy meinon par' emoi kagoh exaposteloh pros ton patera soy kai dehlohsoysin aytoh ta kata se kai tohbias legei oychi alla exaposteilon me pros ton patera moy 10.10  anastas de ragoyehl edohken aytoh sarran tehn gynaika aytoy kai ta ehmisy tohn yparchontohn sohmata kai ktehneh kai argyrion 10.11  kai eylogehsas aytoys exapesteilen legohn eyodohsei ymas tekna o theos toy oyranoy pro toy me apothanein 10.12  kai eipen teh thygatri aytoy tima toys pentheroys soy aytoi nyn goneis soy eisin akoysaimi soy akoehn kalehn kai ephilehsen aytehn 10.13  kai edna eipen pros tohbian adelphe agapehte apokatastehsai se o kyrios toy oyranoy kai doheh moi idein soy paidia ek sarras tehs thygatros moy ina eyphranthoh enohpion toy kyrioy kai idoy paratithemai soi tehn thygatera moy en parakatathehkeh meh lypehsehs aytehn 10.14  meta tayta eporeyeto tohbias eylogohn ton theon oti eyodohsen tehn odon aytoy kai kateylogei ragoyehl kai ednan tehn gynaika aytoy
10.1  Et cotidie ex illo die computabat Thobi dies, in quibus iret et in quibus reverteretur filius eius. Et, postquam consummati sunt dies, et filius eius non veniebat, 10.2  dixit: “ Numquid detentus est ibi? Aut numquid Gabael mortuus est, et nemo illi reddit pecuniam? ”. 10.3  Et contristari coepit. 10.4  Et Anna uxor illius dixit: “ Periit filius meus et iam non est inter vivos. Quare tardat? ”. Et coepit plorare et lugere filium suum et dixit: 10.5  “ Vae mihi, fili, quia te dimisi ire, lumen oculorum meorum! ”. 10.6  Cui Thobi dicebat: “ Tace, noli computare, soror; salvus est filius noster, sed certe mora fuit illis ibi, et homo, qui cum illo ivit, fidelis est et est ex fratribus nostris. Noli taediare pro illo, soror, iam veniet ”. 10.7  Et illa dixit: “ Tace a me; noli me seducere! Periit filius meus ”. Et exsiliens circumspiciebat cotidie viam, qua filius eius profectus erat, et nihil gustabat; et, cum occidisset sol, introibat et lugebat lacrimans tota nocte et non dormiebat. Et, ut consummati sunt quattuordecim dies nuptiarum, quos iuraverat Raguel facere filiae suae, exiit ad illum Thobias et dixit: “ Dimitte me. Scio enim quia pater meus et mater mea non credunt se adhuc visuros me. Nunc itaque peto, pater, ut dimittas me, et eam ad patrem meum; iam tibi indicavi quomodo illum reliquerim ”. 10.8  Et dixit Raguel Thobiae: “ Remane, fili, remane penes me, et ego nuntios mitto ad Thobin patrem tuum, et indicabunt illi de te ”. 10.9  Et dixit illi: “ Minime; peto, ut dimittas me hinc ad patrem meum ”. 10.10  Et surgens Raguel tradidit Thobiae Saram uxorem eius et dimidiam partem substantiae suae, pueros et puellas, oves et boves, asinos et camelos, vestem et pecuniam et vasa. 10.11  Et dimisit illos et vale illi fecit et dixit illi: “ Sanus sis, fili, et vade sanus! Dominus caeli bene dirigat vias vestras; et videam ex vobis filios, antequam moriar ”. 10.12  Et osculatus est Saram filiam suam et dixit illi: “ Filia, honorem habe socero tuo et socrui tuae, quia ipsi amodo sunt parentes tui tamquam hi qui te genuerunt. Vade in pacem, filia! Audiam de te auditionem bonam in vita mea ”. Et osculatus est eam et dimisit illos. Et Edna dixit Thobiae: “ Fili et frater dilecte, te restituat Dominus caeli, et videam filios tuos et Sarae filiae meae, antequam moriar, ut delecter coram Domino. Ego trado tibi filiam meam tamquam depositum, ut non vexes eam omnibus diebus vitae tuae. Vade, fili, in pacem. Ego mater tua amodo, et Sara soror tua. Bene dirigamur omnes in ipso omnibus diebus vitae nostrae ”. Et osculata est ambos et dimisit illos sanos. 10.13  Et osculatus est Saram filiam suam et dixit illi: “ Filia, honorem habe socero tuo et socrui tuae, quia ipsi amodo sunt parentes tui tamquam hi qui te genuerunt. Vade in pacem, filia! Audiam de te auditionem bonam in vita mea ”. Et osculatus est eam et dimisit illos. Et Edna dixit Thobiae: “ Fili et frater dilecte, te restituat Dominus caeli, et videam filios tuos et Sarae filiae meae, antequam moriar, ut delecter coram Domino. Ego trado tibi filiam meam tamquam depositum, ut non vexes eam omnibus diebus vitae tuae. Vade, fili, in pacem. Ego mater tua amodo, et Sara soror tua. Bene dirigamur omnes in ipso omnibus diebus vitae nostrae ”. Et osculata est ambos et dimisit illos sanos. 10.14  Et discessit Thobias a Raguel gaudens et benedicens Dominum caeli et terrae, regem omnium, quia direxerat viam eius. Et benedixit Raguel et Ednae uxori eius et dixit eis: “ Fiat mihi honorare vos tamquam parentes meos omnibus diebus vitae vestrae ”.


Tobias - Kapitel 11


11.1  καὶ ἐπορεύετο μέχρις οὗ ἐγγίσαι αὐτοὺς εἰς νινευη καὶ εἶπεν ραφαηλ πρὸς τωβιαν 11.2  οὐ γινώσκεις ἄδελφε πῶς ἀφῆκας τὸν πατέρα σου 11.3  προδράμωμεν ἔμπροσθεν τῆς γυναικός σου καὶ ἑτοιμάσωμεν τὴν οἰκίαν 11.4  λαβὲ δὲ παρὰ χεῖρα τὴν χολὴν τοῦ ἰχθύος καὶ ἐπορεύθησαν καὶ συνῆλθεν ὁ κύων ὄπισθεν αὐτῶν 11.5  καὶ αννα ἐκάθητο περιβλεπομένη εἰς τὴν ὁδὸν τὸν παῖδα αὐτῆς 11.6  καὶ προσενόησεν αὐτὸν ἐρχόμενον καὶ εἶπεν τῷ πατρὶ αὐτοῦ ἰδοὺ ὁ υἱός σου ἔρχεται καὶ ὁ ἄνθρωπος ὁ πορευθεὶς μετ' αὐτοῦ 11.7  καὶ ραφαηλ εἶπεν ἐπίσταμαι ἐγὼ ὅτι ἀνοίξει τοὺς ὀφθαλμοὺς ὁ πατήρ σου 11.8  σὺ οὖν ἔγχρισον τὴν χολὴν εἰς τοὺς ὀφθαλμοὺς αὐτοῦ καὶ δηχθεὶς διατρίψει καὶ ἀποβαλεῖ τὰ λευκώματα καὶ ὄψεταί σε 11.9  καὶ προσδραμοῦσα αννα ἐπέπεσεν ἐπὶ τὸν τράχηλον τοῦ υἱοῦ αὐτῆς καὶ εἶπεν αὐτῷ εἶδόν σε παιδίον ἀπὸ τοῦ νῦν ἀποθανοῦμαι καὶ ἔκλαυσαν ἀμφότεροι 11.10  καὶ τωβιτ ἐξήρχετο πρὸς τὴν θύραν καὶ προσέκοπτεν ὁ δὲ υἱὸς προσέδραμεν αὐτῷ 11.11  καὶ ἐπελάβετο τοῦ πατρὸς αὐτοῦ καὶ προσέπασεν τὴν χολὴν ἐπὶ τοὺς ὀφθαλμοὺς τοῦ πατρὸς αὐτοῦ λέγων θάρσει πάτερ 11.12  ὡς δὲ συνεδήχθησαν διέτριψε τοὺς ὀφθαλμοὺς αὐτοῦ καὶ ἐλεπίσθη ἀπὸ τῶν κανθῶν τῶν ὀφθαλμῶν αὐτοῦ τὰ λευκώματα 11.13  καὶ ἰδὼν τὸν υἱὸν αὐτοῦ ἐπέπεσεν ἐπὶ τὸν τράχηλον αὐτοῦ καὶ ἔκλαυσεν καὶ εἶπεν 11.14  εὐλογητὸς εἶ ὁ θεός καὶ εὐλογητὸν τὸ ὄνομά σου εἰς τοὺς αἰῶνας καὶ εὐλογημένοι πάντες οἱ ἅγιοί σου ἄγγελοι ὅτι ἐμαστίγωσας καὶ ἠλέησάς με ἰδοὺ βλέπω τωβιαν τὸν υἱόν μου 11.15  καὶ εἰσῆλθεν ὁ υἱὸς αὐτοῦ χαίρων καὶ ἀπήγγειλεν τῷ πατρὶ αὐτοῦ τὰ μεγαλεῖα τὰ γενόμενα αὐτῷ ἐν τῇ μηδίᾳ 11.16  καὶ ἐξῆλθεν τωβιτ εἰς συνάντησιν τῇ νύμφῃ αὐτοῦ χαίρων καὶ εὐλογῶν τὸν θεὸν πρὸς τῇ πύλῃ νινευη καὶ ἐθαύμαζον οἱ θεωροῦντες αὐτὸν πορευόμενον ὅτι ἔβλεψεν καὶ τωβιτ ἐξωμολογεῖτο ἐνώπιον αὐτῶν ὅτι ἠλέησεν αὐτὸν ὁ θεός 11.17  καὶ ὡς ἤγγισεν τωβιτ σαρρα τῇ νύμφῃ αὐτοῦ κατευλόγησεν αὐτὴν λέγων ἔλθοις ὑγιαίνουσα θύγατερ εὐλογητὸς ὁ θεός ὃς ἤγαγέν σε πρὸς ἡμᾶς καὶ ὁ πατήρ σου καὶ ἡ μήτηρ σου 11.18  καὶ ἐγένετο χαρὰ πᾶσι τοῖς ἐν νινευη ἀδελφοῖς αὐτοῦ 11.19  καὶ παρεγένετο αχιαχαρος καὶ νασβας ὁ ἐξάδελφος αὐτοῦ καὶ ἤχθη ὁ γάμος τωβια μετ' εὐφροσύνης ἑπτὰ ἡμέρας
11.1  kai eporeyeto mechris oy eggisai aytoys eis nineyeh kai eipen raphaehl pros tohbian 11.2  oy ginohskeis adelphe pohs aphehkas ton patera soy 11.3  prodramohmen emprosthen tehs gynaikos soy kai etoimasohmen tehn oikian 11.4  labe de para cheira tehn cholehn toy ichthyos kai eporeythehsan kai synehlthen o kyohn opisthen aytohn 11.5  kai anna ekathehto periblepomeneh eis tehn odon ton paida aytehs 11.6  kai prosenoehsen ayton erchomenon kai eipen toh patri aytoy idoy o yios soy erchetai kai o anthrohpos o poreytheis met' aytoy 11.7  kai raphaehl eipen epistamai egoh oti anoixei toys ophthalmoys o patehr soy 11.8  sy oyn egchrison tehn cholehn eis toys ophthalmoys aytoy kai dehchtheis diatripsei kai apobalei ta leykohmata kai opsetai se 11.9  kai prosdramoysa anna epepesen epi ton trachehlon toy yioy aytehs kai eipen aytoh eidon se paidion apo toy nyn apothanoymai kai eklaysan amphoteroi 11.10  kai tohbit exehrcheto pros tehn thyran kai prosekopten o de yios prosedramen aytoh 11.11  kai epelabeto toy patros aytoy kai prosepasen tehn cholehn epi toys ophthalmoys toy patros aytoy legohn tharsei pater 11.12  ohs de synedehchthehsan dietripse toys ophthalmoys aytoy kai elepistheh apo tohn kanthohn tohn ophthalmohn aytoy ta leykohmata 11.13  kai idohn ton yion aytoy epepesen epi ton trachehlon aytoy kai eklaysen kai eipen 11.14  eylogehtos ei o theos kai eylogehton to onoma soy eis toys aiohnas kai eylogehmenoi pantes oi agioi soy aggeloi oti emastigohsas kai ehleehsas me idoy blepoh tohbian ton yion moy 11.15  kai eisehlthen o yios aytoy chairohn kai apehggeilen toh patri aytoy ta megaleia ta genomena aytoh en teh mehdia 11.16  kai exehlthen tohbit eis synantehsin teh nympheh aytoy chairohn kai eylogohn ton theon pros teh pyleh nineyeh kai ethaymazon oi theohroyntes ayton poreyomenon oti eblepsen kai tohbit exohmologeito enohpion aytohn oti ehleehsen ayton o theos 11.17  kai ohs ehggisen tohbit sarra teh nympheh aytoy kateylogehsen aytehn legohn elthois ygiainoysa thygater eylogehtos o theos os ehgagen se pros ehmas kai o patehr soy kai eh mehtehr soy 11.18  kai egeneto chara pasi tois en nineyeh adelphois aytoy 11.19  kai paregeneto achiacharos kai nasbas o exadelphos aytoy kai ehchtheh o gamos tohbia met' eyphrosynehs epta ehmeras
11.1  Et abierunt viam suam et pervenerunt Charran, quae est contra Nineven. 11.2  Tunc dixit Raphael: “ Scis quomodo dereliquerimus patrem tuum. 11.3  Praecedamus uxorem tuam et praeparemus domum, dum veniunt ”. 11.4  Et processerunt ambo pariter. Et dixit illi: “ Tolle tecum fel ”. Et abiit cum illis canis ex eis, qui sequebantur eum et Thobiam. 11.5  Et Anna sedebat circumspiciens viam filii sui. 11.6  Et cognovit illum venientem et dixit patri eius: “ Ecce filius tuus venit et homo, qui cum illo ierat ”. 11.7  Et Raphael dixit Thobiae, antequam appropinquaret patri: “ Scio quia oculi eius aperientur. 11.8  Asperge fel piscis in oculis eius; et detrahet medicamentum et decoriabit albugines de oculis eius. Et respiciet pater tuus et videbit lumen ”. 11.9  Et occurrit ei Anna et irruit collo filii sui et dixit illi: “ Fili, video te; amodo moriar! ”. Et lacrimata est. 11.10  Et surrexit Thobi et offendebat pedibus et egressus est ad ostium atrii. Et occurrit illi Thobias, 11.11  et fel piscis in manu sua, et insufflavit in oculis illius et apprehendit illum et dixit: “ Forti animo esto, pater! ”. Et iniecit medicamentum super eum et imposuit. 11.12  Et decoriavit duabus manibus suis albugines ab angulis oculorum illius. 11.13  Et videns filium suum irruit collo eius 11.14  et lacrimatus est et dixit ei: “ Video te, fili, lumen oculorum meorum! ”. Et dixit: “ Benedictus Deus, et benedictum nomen illius magnum, et benedicti omnes sancti angeli eius in omnia saecula, 11.15  quoniam ipse flagellavit me, et ecce ego video Thobiam filium meum! ”. Et introivit Thobi et Anna uxor eius in domum gaudentes et benedicentes Deum toto ore suo pro omnibus, quae sibi evenerant. Et indicavit patri suo Thobias, quoniam perfecta erat via illius bene a Domino Deo, et quia attulerat pecuniam et quemadmodum acceperat Saram filiam Raguel uxorem, et quia ecce venit et ipsa in proximo est portae Nineves. Et gavisi sunt Thobi et Anna 11.16  et exierunt in obviam nurui suae ad portam Nineves. Et videntes Thobin, qui erant in Nineve, venientem et ambulantem cum omni virtute sua et a nemine manu deductum mirabantur, 11.17  et confitebatur Thobi et benedicebat magna voce Deum coram illis, quoniam misertus est illius Deus et aperuit oculos eius. Et appropinquavit Thobi ad Saram uxorem Thobiae filii sui et benedixit illi et dixit ei: “ Intres sana, filia! Et benedictus Deus tuus, qui adduxit te ad nos, filia! Et benedictus pater tuus et benedictus Thobias filius meus et benedicta tu, filia! Intra in domum tuam sana in benedictione et gaudio; intra, filia! ”. In illo die factum est gaudium omnibus Iudaeis, qui erant in Nineve. 11.18  Et venerunt Achicarus et Nadab ex fratribus illius gaudentes ad Thobiam. Et consummatae sunt nuptiae cum gaudio septem diebus, et data sunt illi munera multa. 11.19  Et venerunt Achicarus et Nadab ex fratribus illius gaudentes ad Thobiam. Et consummatae sunt nuptiae cum gaudio septem diebus, et data sunt illi munera multa.


Tobias - Kapitel 12


12.1  καὶ ἐκάλεσεν τωβιτ τωβιαν τὸν υἱὸν αὐτοῦ καὶ εἶπεν αὐτῷ ὅρα τέκνον μισθὸν τῷ ἀνθρώπῳ τῷ συνελθόντι σοι καὶ προσθεῖναι αὐτῷ δεῖ 12.2  καὶ εἶπεν αὐτῷ πάτερ οὐ βλάπτομαι δοὺς αὐτῷ τὸ ἥμισυ ὧν ἐνήνοχα 12.3  ὅτι με ἀγείοχέν σοι ὑγιῆ καὶ τὴν γυναῖκά μου ἐθεράπευσεν καὶ τὸ ἀργύριόν μου ἤνεγκεν καὶ σὲ ὁμοίως ἐθεράπευσεν 12.4  καὶ εἶπεν ὁ πρεσβύτης δικαιοῦται αὐτῷ 12.5  καὶ ἐκάλεσεν τὸν ἄγγελον καὶ εἶπεν αὐτῷ λαβὲ τὸ ἥμισυ πάντων ὧν ἐνηνόχατε 12.6  τότε καλέσας τοὺς δύο κρυπτῶς εἶπεν αὐτοῖς εὐλογεῖτε τὸν θεὸν καὶ αὐτῷ ἐξομολογεῖσθε μεγαλωσύνην δίδοτε αὐτῷ καὶ ἐξομολογεῖσθε ἐνώπιον πάντων τῶν ζώντων περὶ ὧν ἐποίησεν μεθ' ὑμῶν ἀγαθὸν τὸ εὐλογεῖν τὸν θεὸν καὶ ὑψοῦν τὸ ὄνομα αὐτοῦ τοὺς λόγους τῶν ἔργων τοῦ θεοῦ ἐντίμως ὑποδεικνύοντες καὶ μὴ ὀκνεῖτε ἐξομολογεῖσθαι αὐτῷ 12.7  μυστήριον βασιλέως καλὸν κρύψαι τὰ δὲ ἔργα τοῦ θεοῦ ἀνακαλύπτειν ἐνδόξως ἀγαθὸν ποιήσατε καὶ κακὸν οὐχ εὑρήσει ὑμᾶς 12.8  ἀγαθὸν προσευχὴ μετὰ νηστείας καὶ ἐλεημοσύνης καὶ δικαιοσύνης ἀγαθὸν τὸ ὀλίγον μετὰ δικαιοσύνης ἢ πολὺ μετὰ ἀδικίας καλὸν ποιῆσαι ἐλεημοσύνην ἢ θησαυρίσαι χρυσίον 12.9  ἐλεημοσύνη γὰρ ἐκ θανάτου ῥύεται καὶ αὐτὴ ἀποκαθαριεῖ πᾶσαν ἁμαρτίαν οἱ ποιοῦντες ἐλεημοσύνας καὶ δικαιοσύνας πλησθήσονται ζωῆς 12.10  οἱ δὲ ἁμαρτάνοντες πολέμιοί εἰσιν τῆς ἑαυτῶν ζωῆς 12.11  οὐ μὴ κρύψω ἀφ' ὑμῶν πᾶν ῥῆμα εἴρηκα δή μυστήριον βασιλέως κρύψαι καλόν τὰ δὲ ἔργα τοῦ θεοῦ ἀνακαλύπτειν ἐνδόξως 12.12  καὶ νῦν ὅτε προσηύξω σὺ καὶ ἡ νύμφη σου σαρρα ἐγὼ προσήγαγον τὸ μνημόσυνον τῆς προσευχῆς ὑμῶν ἐνώπιον τοῦ ἁγίου καὶ ὅτε ἔθαπτες τοὺς νεκρούς ὡσαύτως συμπαρήμην σοι 12.13  καὶ ὅτε οὐκ ὤκνησας ἀναστῆναι καὶ καταλιπεῖν τὸ ἄριστόν σου ὅπως ἀπελθὼν περιστείλῃς τὸν νεκρόν οὐκ ἔλαθές με ἀγαθοποιῶν ἀλλὰ σὺν σοὶ ἤμην 12.14  καὶ νῦν ἀπέστειλέν με ὁ θεὸς ἰάσασθαί σε καὶ τὴν νύμφην σου σαρραν 12.15  ἐγώ εἰμι ραφαηλ εἷς ἐκ τῶν ἑπτὰ ἁγίων ἀγγέλων οἳ προσαναφέρουσιν τὰς προσευχὰς τῶν ἁγίων καὶ εἰσπορεύονται ἐνώπιον τῆς δόξης τοῦ ἁγίου 12.16  καὶ ἐταράχθησαν οἱ δύο καὶ ἔπεσον ἐπὶ πρόσωπον ὅτι ἐφοβήθησαν 12.17  καὶ εἶπεν αὐτοῖς μὴ φοβεῖσθε εἰρήνη ὑμῖν ἔσται τὸν δὲ θεὸν εὐλογεῖτε εἰς τὸν αἰῶνα 12.18  ὅτι οὐ τῇ ἐμαυτοῦ χάριτι ἀλλὰ τῇ θελήσει τοῦ θεοῦ ἡμῶν ἦλθον ὅθεν εὐλογεῖτε αὐτὸν εἰς τὸν αἰῶνα 12.19  πάσας τὰς ἡμέρας ὠπτανόμην ὑμῖν καὶ οὐκ ἔφαγον οὐδὲ ἔπιον ἀλλὰ ὅρασιν ὑμεῖς ἐθεωρεῖτε 12.20  καὶ νῦν ἐξομολογεῖσθε τῷ θεῷ διότι ἀναβαίνω πρὸς τὸν ἀποστείλαντά με καὶ γράψατε πάντα τὰ συντελεσθέντα εἰς βιβλίον 12.21  καὶ ἀνέστησαν καὶ οὐκέτι εἶδον αὐτόν 12.22  καὶ ἐξωμολογοῦντο τὰ ἔργα τὰ μεγάλα καὶ θαυμαστὰ τοῦ θεοῦ καὶ ὡς ὤφθη αὐτοῖς ὁ ἄγγελος κυρίου
12.1  kai ekalesen tohbit tohbian ton yion aytoy kai eipen aytoh ora teknon misthon toh anthrohpoh toh synelthonti soi kai prostheinai aytoh dei 12.2  kai eipen aytoh pater oy blaptomai doys aytoh to ehmisy ohn enehnocha 12.3  oti me ageiochen soi ygieh kai tehn gynaika moy etherapeysen kai to argyrion moy ehnegken kai se omoiohs etherapeysen 12.4  kai eipen o presbytehs dikaioytai aytoh 12.5  kai ekalesen ton aggelon kai eipen aytoh labe to ehmisy pantohn ohn enehnochate 12.6  tote kalesas toys dyo kryptohs eipen aytois eylogeite ton theon kai aytoh exomologeisthe megalohsynehn didote aytoh kai exomologeisthe enohpion pantohn tohn zohntohn peri ohn epoiehsen meth' ymohn agathon to eylogein ton theon kai ypsoyn to onoma aytoy toys logoys tohn ergohn toy theoy entimohs ypodeiknyontes kai meh okneite exomologeisthai aytoh 12.7  mystehrion basileohs kalon krypsai ta de erga toy theoy anakalyptein endoxohs agathon poiehsate kai kakon oych eyrehsei ymas 12.8  agathon proseycheh meta nehsteias kai eleehmosynehs kai dikaiosynehs agathon to oligon meta dikaiosynehs eh poly meta adikias kalon poiehsai eleehmosynehn eh thehsayrisai chrysion 12.9  eleehmosyneh gar ek thanatoy ryetai kai ayteh apokathariei pasan amartian oi poioyntes eleehmosynas kai dikaiosynas plehsthehsontai zohehs 12.10  oi de amartanontes polemioi eisin tehs eaytohn zohehs 12.11  oy meh krypsoh aph' ymohn pan rehma eirehka deh mystehrion basileohs krypsai kalon ta de erga toy theoy anakalyptein endoxohs 12.12  kai nyn ote prosehyxoh sy kai eh nympheh soy sarra egoh prosehgagon to mnehmosynon tehs proseychehs ymohn enohpion toy agioy kai ote ethaptes toys nekroys ohsaytohs symparehmehn soi 12.13  kai ote oyk ohknehsas anastehnai kai katalipein to ariston soy opohs apelthohn peristeilehs ton nekron oyk elathes me agathopoiohn alla syn soi ehmehn 12.14  kai nyn apesteilen me o theos iasasthai se kai tehn nymphehn soy sarran 12.15  egoh eimi raphaehl eis ek tohn epta agiohn aggelohn oi prosanapheroysin tas proseychas tohn agiohn kai eisporeyontai enohpion tehs doxehs toy agioy 12.16  kai etarachthehsan oi dyo kai epeson epi prosohpon oti ephobehthehsan 12.17  kai eipen aytois meh phobeisthe eirehneh ymin estai ton de theon eylogeite eis ton aiohna 12.18  oti oy teh emaytoy chariti alla teh thelehsei toy theoy ehmohn ehlthon othen eylogeite ayton eis ton aiohna 12.19  pasas tas ehmeras ohptanomehn ymin kai oyk ephagon oyde epion alla orasin ymeis etheohreite 12.20  kai nyn exomologeisthe toh theoh dioti anabainoh pros ton aposteilanta me kai grapsate panta ta syntelesthenta eis biblion 12.21  kai anestehsan kai oyketi eidon ayton 12.22  kai exohmologoynto ta erga ta megala kai thaymasta toy theoy kai ohs ohphtheh aytois o aggelos kyrioy
12.1  Et, postquam consummatae sunt nuptiae, vocavit Thobi filium suum Thobiam et dixit illi: “ Homini illi, qui tecum ivit, reddamus honorem et adiciamus ad mercedem suam ”. 12.2  Et dixit illi: “ Pater, quantam illi dabo mercedem? Non laedor, si dedero illi ex his, quae mecum contulit, dimidiam partem. 12.3  Duxit me sanum et uxorem meam curavit et pecuniam mecum attulit et te curavit! Quantam illi dabo mercedem adhuc? ”. 12.4  Et dixit illi Thobi: “ Iustum est illum, fili, dimidium omnium horum, quae tecum attulit, accipere ”. 12.5  Et vocavit illum et dixit: “ Accipe dimidium omnium horum, quae tecum attulisti, in mercedem tuam et vade sanus ”. 12.6  Tunc Raphael vocavit ambos abscondite et dixit illis: “ Deum benedicite et illi confitemini coram omnibus viventibus, quae fecit nobiscum bona, ut benedicatis et decantetis nomini eius; sermones Dei honorifice ostendite et ne cunctemini confiteri illi. 12.7  Sacramentum regis bonum est abscondere, opera autem Dei revelare et confiteri honorificum est. Bonum facite, et malum non inveniet vos. 12.8  Bona est oratio cum ieiunio, et eleemosyna cum iustitia. Melius est modicum cum iustitia quam plurimum cum iniquitate. Bonum est facere eleemosynam magis quam thesauros auri condere. 12.9  Eleemosyna a morte liberat et ipsa purgat omne peccatum. Qui faciunt eleemosynam, saturabuntur vita; 12.10  qui faciunt peccatum et iniquitatem, hostes sunt animae suae. 12.11  Omnem veritatem vobis manifestabo et non abscondam a vobis ullum sermonem. Iam demonstravi vobis et dixi: Sacramentum regis bonum est abscondere, opera autem Dei revelare honorificum est. 12.12  Et nunc, quando orabas tu et Sara, ego obtuli memoriam orationis vestrae in conspectu claritatis Domini; et, cum sepeliebas mortuos, similiter. 12.13  Et quia non es cunctatus exsurgere et relinquere prandium tuum et abisti et sepelisti mortuum, tunc missus sum ad te tentare te. 12.14  Et iterum me misit Deus curare te et Saram nurum tuam. 12.15  Ego sum Raphael, unus ex septem angelis sanctis, qui assistimus et ingredimur ante claritatem Domini ”. 12.16  Et conturbati sunt ambo et ceciderunt in faciem suam et timuerunt. 12.17  Et dixit illis: “ Nolite timere; pax vobis. Deum benedicite in omne aevum. 12.18  Cum essem vobiscum, non mea gratia eram vobiscum sed voluntate Dei. Ipsi benedicite omnibus diebus, decantate ei. 12.19  Et videbatis me quia nihil manducabam, sed visus vobis videbatur. 12.20  Et nunc benedicite Dominum super terra et confitemini Deo. Ecce ego ascendo ad eum, qui me misit. Scribite omnia haec, quae contigerunt vobis ”. Et ascendit. 12.21  Et surrexerunt et iam non poterant illum videre. 12.22  Et benedicebant et decantabant Deo et confitebantur illi in omnibus his magnis operibus illius, quia apparuerat illis angelus Dei.


Tobias - Kapitel 13


13.1  καὶ τωβιτ ἔγραψεν προσευχὴν εἰς ἀγαλλίασιν καὶ εἶπεν 13.2  εὐλογητὸς ὁ θεὸς ὁ ζῶν εἰς τοὺς αἰῶνας καὶ ἡ βασιλεία αὐτοῦ ὅτι αὐτὸς μαστιγοῖ καὶ ἐλεᾷ κατάγει εἰς ᾅδην καὶ ἀνάγει καὶ οὐκ ἔστιν ὃς ἐκφεύξεται τὴν χεῖρα αὐτοῦ 13.3  ἐξομολογεῖσθε αὐτῷ οἱ υἱοὶ ισραηλ ἐνώπιον τῶν ἐθνῶν ὅτι αὐτὸς διέσπειρεν ἡμᾶς ἐν αὐτοῖς 13.4  ἐκεῖ ὑποδείξατε τὴν μεγαλωσύνην αὐτοῦ ὑψοῦτε αὐτὸν ἐνώπιον παντὸς ζῶντος καθότι αὐτὸς κύριος ἡμῶν καὶ θεός αὐτὸς πατὴρ ἡμῶν εἰς πάντας τοὺς αἰῶνας 13.5  καὶ μαστιγώσει ἡμᾶς ἐν ταῖς ἀδικίαις ἡμῶν καὶ πάλιν ἐλεήσει καὶ συνάξει ἡμᾶς ἐκ πάντων τῶν ἐθνῶν οὗ ἐὰν σκορπισθῆτε ἐν αὐτοῖς 13.6  ἐὰν ἐπιστρέψητε πρὸς αὐτὸν ἐν ὅλῃ καρδίᾳ ὑμῶν καὶ ἐν ὅλῃ τῇ ψυχῇ ποιῆσαι ἐνώπιον αὐτοῦ ἀλήθειαν τότε ἐπιστρέψει πρὸς ὑμᾶς καὶ οὐ μὴ κρύψῃ τὸ πρόσωπον αὐτοῦ ἀφ' ὑμῶν 13.7  καὶ θεάσασθε ἃ ποιήσει μεθ' ὑμῶν καὶ ἐξομολογήσασθε αὐτῷ ἐν ὅλῳ τῷ στόματι ὑμῶν καὶ εὐλογήσατε τὸν κύριον τῆς δικαιοσύνης καὶ ὑψώσατε τὸν βασιλέα τῶν αἰώνων 13.8  ἐγὼ ἐν τῇ γῇ τῆς αἰχμαλωσίας μου ἐξομολογοῦμαι αὐτῷ καὶ δεικνύω τὴν ἰσχὺν καὶ τὴν μεγαλωσύνην αὐτοῦ ἔθνει ἁμαρτωλῶν ἐπιστρέψατε ἁμαρτωλοί καὶ ποιήσατε δικαιοσύνην ἐνώπιον αὐτοῦ τίς γινώσκει εἰ θελήσει ὑμᾶς καὶ ποιήσει ἐλεημοσύνην ὑμῖν 13.9  τὸν θεόν μου ὑψῶ καὶ ἡ ψυχή μου τὸν βασιλέα τοῦ οὐρανοῦ καὶ ἀγαλλιάσεται τὴν μεγαλωσύνην αὐτοῦ 13.10  λεγέτωσαν πάντες καὶ ἐξομολογείσθωσαν αὐτῷ ἐν ιεροσολύμοις ιεροσόλυμα πόλις ἁγία μαστιγώσει ἐπὶ τὰ ἔργα τῶν υἱῶν σου καὶ πάλιν ἐλεήσει τοὺς υἱοὺς τῶν δικαίων 13.11  ἐξομολογοῦ τῷ κυρίῳ ἀγαθῶς καὶ εὐλόγει τὸν βασιλέα τῶν αἰώνων ἵνα πάλιν ἡ σκηνὴ αὐτοῦ οἰκοδομηθῇ σοι μετὰ χαρᾶς 13.12  καὶ εὐφράναι ἐν σοὶ τοὺς αἰχμαλώτους καὶ ἀγαπήσαι ἐν σοὶ τοὺς ταλαιπώρους εἰς πάσας τὰς γενεὰς τοῦ αἰῶνος 13.13  ἔθνη πολλὰ μακρόθεν ἥξει πρὸς τὸ ὄνομα κυρίου τοῦ θεοῦ δῶρα ἐν χερσὶν ἔχοντες καὶ δῶρα τῷ βασιλεῖ τοῦ οὐρανοῦ γενεαὶ γενεῶν δώσουσίν σοι ἀγαλλίαμα 13.14  ἐπικατάρατοι πάντες οἱ μισοῦντές σε εὐλογημένοι ἔσονται πάντες οἱ ἀγαπῶντές σε εἰς τὸν αἰῶνα 13.15  χάρηθι καὶ ἀγαλλίασαι ἐπὶ τοῖς υἱοῖς τῶν δικαίων ὅτι συναχθήσονται καὶ εὐλογήσουσιν τὸν κύριον τῶν δικαίων ὦ μακάριοι οἱ ἀγαπῶντές σε χαρήσονται ἐπὶ τῇ εἰρήνῃ σου 13.16  μακάριοι ὅσοι ἐλυπήθησαν ἐπὶ πάσαις ταῖς μάστιξίν σου ὅτι ἐπὶ σοὶ χαρήσονται θεασάμενοι πᾶσαν τὴν δόξαν σου καὶ εὐφρανθήσονται εἰς τὸν αἰῶνα ἡ ψυχή μου εὐλογείτω τὸν θεὸν τὸν βασιλέα τὸν μέγαν 13.17  ὅτι οἰκοδομηθήσεται ιερουσαλημ σαπφείρῳ καὶ σμαράγδῳ καὶ λίθῳ ἐντίμῳ τὰ τείχη σου καὶ οἱ πύργοι καὶ οἱ προμαχῶνες ἐν χρυσίῳ καθαρῷ καὶ αἱ πλατεῖαι ιερουσαλημ βηρύλλῳ καὶ ἄνθρακι καὶ λίθῳ ἐκ σουφιρ ψηφολογηθήσονται 13.18  καὶ ἐροῦσιν πᾶσαι αἱ ῥῦμαι αὐτῆς αλληλουια καὶ αἰνέσουσιν λέγοντες εὐλογητὸς ὁ θεός ὃς ὕψωσεν πάντας τοὺς αἰῶνας
13.1  kai tohbit egrapsen proseychehn eis agalliasin kai eipen 13.2  eylogehtos o theos o zohn eis toys aiohnas kai eh basileia aytoy oti aytos mastigoi kai elea katagei eis adehn kai anagei kai oyk estin os ekpheyxetai tehn cheira aytoy 13.3  exomologeisthe aytoh oi yioi israehl enohpion tohn ethnohn oti aytos diespeiren ehmas en aytois 13.4  ekei ypodeixate tehn megalohsynehn aytoy ypsoyte ayton enohpion pantos zohntos kathoti aytos kyrios ehmohn kai theos aytos patehr ehmohn eis pantas toys aiohnas 13.5  kai mastigohsei ehmas en tais adikiais ehmohn kai palin eleehsei kai synaxei ehmas ek pantohn tohn ethnohn oy ean skorpisthehte en aytois 13.6  ean epistrepsehte pros ayton en oleh kardia ymohn kai en oleh teh psycheh poiehsai enohpion aytoy alehtheian tote epistrepsei pros ymas kai oy meh krypseh to prosohpon aytoy aph' ymohn 13.7  kai theasasthe a poiehsei meth' ymohn kai exomologehsasthe aytoh en oloh toh stomati ymohn kai eylogehsate ton kyrion tehs dikaiosynehs kai ypsohsate ton basilea tohn aiohnohn 13.8  egoh en teh geh tehs aichmalohsias moy exomologoymai aytoh kai deiknyoh tehn ischyn kai tehn megalohsynehn aytoy ethnei amartohlohn epistrepsate amartohloi kai poiehsate dikaiosynehn enohpion aytoy tis ginohskei ei thelehsei ymas kai poiehsei eleehmosynehn ymin 13.9  ton theon moy ypsoh kai eh psycheh moy ton basilea toy oyranoy kai agalliasetai tehn megalohsynehn aytoy 13.10  legetohsan pantes kai exomologeisthohsan aytoh en ierosolymois ierosolyma polis agia mastigohsei epi ta erga tohn yiohn soy kai palin eleehsei toys yioys tohn dikaiohn 13.11  exomologoy toh kyrioh agathohs kai eylogei ton basilea tohn aiohnohn ina palin eh skehneh aytoy oikodomehtheh soi meta charas 13.12  kai eyphranai en soi toys aichmalohtoys kai agapehsai en soi toys talaipohroys eis pasas tas geneas toy aiohnos 13.13  ethneh polla makrothen ehxei pros to onoma kyrioy toy theoy dohra en chersin echontes kai dohra toh basilei toy oyranoy geneai geneohn dohsoysin soi agalliama 13.14  epikataratoi pantes oi misoyntes se eylogehmenoi esontai pantes oi agapohntes se eis ton aiohna 13.15  charehthi kai agalliasai epi tois yiois tohn dikaiohn oti synachthehsontai kai eylogehsoysin ton kyrion tohn dikaiohn oh makarioi oi agapohntes se charehsontai epi teh eirehneh soy 13.16  makarioi osoi elypehthehsan epi pasais tais mastixin soy oti epi soi charehsontai theasamenoi pasan tehn doxan soy kai eyphranthehsontai eis ton aiohna eh psycheh moy eylogeitoh ton theon ton basilea ton megan 13.17  oti oikodomehthehsetai ieroysalehm sappheiroh kai smaragdoh kai lithoh entimoh ta teicheh soy kai oi pyrgoi kai oi promachohnes en chrysioh katharoh kai ai plateiai ieroysalehm behrylloh kai anthraki kai lithoh ek soyphir psehphologehthehsontai 13.18  kai eroysin pasai ai rymai aytehs allehloyia kai ainesoysin legontes eylogehtos o theos os ypsohsen pantas toys aiohnas
13.1  Et scripsit orationem Thobi in laetitiam et dixit: “ Benedictus Deus vivens in aevum, et regnum illius, quia ipse flagellat et miseretur, deducit usque ad inferos deorsum et reducit a perditione maiestate sua, et non est qui effugiat manum eius. 13.2  Et scripsit orationem Thobi in laetitiam et dixit: “ Benedictus Deus vivens in aevum, et regnum illius, quia ipse flagellat et miseretur, deducit usque ad inferos deorsum et reducit a perditione maiestate sua, et non est qui effugiat manum eius. 13.3  “ Benedictus Deus vivens in aevum, et regnum illius, quia ipse flagellat et miseretur, deducit usque ad inferos deorsum et reducit a perditione maiestate sua, et non est qui effugiat manum eius. 13.4  Confitemini illi, filii Israel, coram nationibus, quia ipse dispersit vos in illis 13.5  et ibi ostendit maiestatem suam. Et exaltate illum coram omni vivente, quoniam Dominus noster, et ipse est pater noster, et ipse est Deus noster in omnia saecula. 13.6  Flagellabit vos ob iniquitates vestras et omnium miserebitur vestrum et colliget vos ab omnibus nationibus, ubicumque dispersi fueritis. 13.7  Cum conversi fueritis ad illum in toto corde vestro et in tota anima vestra, ut faciatis coram illo veritatem, tunc revertetur ad vos et non abscondet a vobis faciem suam amplius. Et nunc aspicite, quae fecit vobiscum, et confitemini illi in toto ore vestro. Benedicite Dominum iustitiae et exaltate regem saeculorum. Ego in terra captivitatis meae confiteor illi et ostendo virtutem et maiestatem eius genti peccatorum. Convertimini, peccatores, et facite iustitiam coram illo. Quis scit, si velit vos et faciat vobis misericordiam? 13.8  Ego et anima mea regi caeli laetationes dicimus, et anima mea laetabitur omnibus diebus vitae suae. 13.9  Benedicite Dominum, omnes electi; et omnes, laudate maiestatem illius. Agite dies laetitiae et confitemini illi. 13.10  Ierusalem, civitas sancta, flagellabit te in operibus manuum tuarum. 13.11  Confitere Domino in bono opere et benedic regem saeculorum, ut iterum tabernaculum tuum aedificetur in te cum gaudio, et laetos faciat in te omnes captivos et diligat in te omnes miseros in omnia saecula saeculorum. 13.12  Lux splendida fulgebit in omnibus finibus terrae; nationes multae venient tibi ex longinquo et a novissimis partibus terrae ad nomen sanctum tuum et munera sua in manibus suis habentes regi caeli. Generationes generationum dabunt in te laetitiam, et nomen electae erit in saecula saeculorum. 13.13  Maledicti omnes, qui dixerint verbum durum. Maledicti erunt omnes, qui deponunt te et destruunt muros tuos, et omnes, qui subvertunt turres tuas et qui incendunt habitationes tuas. Et benedicti erunt omnes, qui timent te in aevum. 13.14  Tunc gaude et laetare in filiis iustorum, quoniam omnes colligentur et benedicent Domino aeterno. 13.15  Felices, qui diligunt te, et felices, qui gaudebunt in pace tua. Et beati omnes homines, qui contristabuntur in omnibus flagellis tuis, quoniam in te gaudebunt et videbunt omne gaudium tuum in aeternum. 13.16  Anima mea, benedic Domino, regi magno, 13.17  quia in Ierusalem civitate aedificabitur domus illius in omnia saecula. Felix ero, si fuerint reliquiae seminis mei ad videndam claritatem tuam et confitendum regi caeli. Ostia Ierusalem sapphiro et smaragdo aedificabuntur, et lapide pretioso omnes muri tui; et turres Ierusalem auro aedificabuntur, et propugnacula eius auro mundo. Plateae Ierusalem carbunculo sternentur et lapide Ophir; 13.18  et ostia Ierusalem cantica laetitiae dicent, et omnes vici eius loquentur: “Alleluia. Benedictus Deus Israel, et benedicti, qui benedicent nomen sanctum, in aeternum et adhuc!” ”.


Tobias - Kapitel 14


14.1  καὶ ἐπαύσατο ἐξομολογούμενος τωβιτ 14.2  καὶ ἦν ἐτῶν πεντήκοντα ὀκτώ ὅτε ἀπώλεσεν τὰς ὄψεις καὶ μετὰ ἔτη ὀκτὼ ἀνέβλεψεν καὶ ἐποίει ἐλεημοσύνας καὶ προσέθετο φοβεῖσθαι κύριον τὸν θεὸν καὶ ἐξομολογεῖσθαι αὐτῷ 14.3  μεγάλως δὲ ἐγήρασεν καὶ ἐκάλεσεν τὸν υἱὸν αὐτοῦ καὶ τοὺς υἱοὺς αὐτοῦ καὶ εἶπεν αὐτῷ τέκνον λαβὲ τοὺς υἱούς σου ἰδοὺ γεγήρακα καὶ πρὸς τὸ ἀποτρέχειν ἐκ τοῦ ζῆν εἰμι 14.4  ἄπελθε εἰς τὴν μηδίαν τέκνον ὅτι πέπεισμαι ὅσα ἐλάλησεν ιωνας ὁ προφήτης περὶ νινευη ὅτι καταστραφήσεται ἐν δὲ τῇ μηδίᾳ ἔσται εἰρήνη μᾶλλον ἕως καιροῦ καὶ ὅτι οἱ ἀδελφοὶ ἡμῶν ἐν τῇ γῇ σκορπισθήσονται ἀπὸ τῆς ἀγαθῆς γῆς καὶ ιεροσόλυμα ἔσται ἔρημος καὶ ὁ οἶκος τοῦ θεοῦ ἐν αὐτῇ κατακαήσεται καὶ ἔρημος ἔσται μέχρι χρόνου 14.5  καὶ πάλιν ἐλεήσει αὐτοὺς ὁ θεὸς καὶ ἐπιστρέψει αὐτοὺς εἰς τὴν γῆν καὶ οἰκοδομήσουσιν τὸν οἶκον οὐχ οἷος ὁ πρότερος ἕως πληρωθῶσιν καιροὶ τοῦ αἰῶνος καὶ μετὰ ταῦτα ἐπιστρέψουσιν ἐκ τῶν αἰχμαλωσιῶν καὶ οἰκοδομήσουσιν ιερουσαλημ ἐντίμως καὶ ὁ οἶκος τοῦ θεοῦ ἐν αὐτῇ οἰκοδομηθήσεται εἰς πάσας τὰς γενεὰς τοῦ αἰῶνος οἰκοδομῇ ἐνδόξῳ καθὼς ἐλάλησαν περὶ αὐτῆς οἱ προφῆται 14.6  καὶ πάντα τὰ ἔθνη ἐπιστρέψουσιν ἀληθινῶς φοβεῖσθαι κύριον τὸν θεὸν καὶ κατορύξουσιν τὰ εἴδωλα αὐτῶν καὶ εὐλογήσουσιν πάντα τὰ ἔθνη τὸν κύριον 14.7  καὶ ὁ λαὸς αὐτοῦ ἐξομολογήσεται τῷ θεῷ καὶ ὑψώσει κύριος τὸν λαὸν αὐτοῦ καὶ χαρήσονται πάντες οἱ ἀγαπῶντες κύριον τὸν θεὸν ἐν ἀληθείᾳ καὶ δικαιοσύνῃ ποιοῦντες ἔλεος τοῖς ἀδελφοῖς ἡμῶν 14.8  καὶ νῦν τέκνον ἄπελθε ἀπὸ νινευη ὅτι πάντως ἔσται ἃ ἐλάλησεν ὁ προφήτης ιωνας 14.9  σὺ δὲ τήρησον τὸν νόμον καὶ τὰ προστάγματα καὶ γίνου φιλελεήμων καὶ δίκαιος ἵνα σοι καλῶς ᾖ καὶ θάψον με καλῶς καὶ τὴν μητέρα σου μετ' ἐμοῦ καὶ μηκέτι αὐλισθῆτε εἰς νινευη 14.10  τέκνον ἰδὲ τί ἐποίησεν αμαν αχιαχάρῳ τῷ θρέψαντι αὐτόν ὡς ἐκ τοῦ φωτὸς ἤγαγεν αὐτὸν εἰς τὸ σκότος καὶ ὅσα ἀνταπέδωκεν αὐτῷ καὶ αχιαχαρος μὲν ἐσώθη ἐκείνῳ δὲ τὸ ἀνταπόδομα ἀπεδόθη καὶ αὐτὸς κατέβη εἰς τὸ σκότος μανασσης ἐποίησεν ἐλεημοσύνην καὶ ἐσώθη ἐκ παγίδος θανάτου ἧς ἔπηξεν αὐτῷ αμαν δὲ ἐνέπεσεν εἰς τὴν παγίδα καὶ ἀπώλετο 14.11  καὶ νῦν παιδία ἴδετε τί ἐλεημοσύνη ποιεῖ καὶ τί δικαιοσύνη ῥύεται καὶ ταῦτα αὐτοῦ λέγοντος ἐξέλιπεν αὐτοῦ ἡ ψυχὴ ἐπὶ τῆς κλίνης ἦν δὲ ἐτῶν ἑκατὸν πεντήκοντα ὀκτώ καὶ ἔθαψεν αὐτὸν ἐνδόξως 14.12  καὶ ὅτε ἀπέθανεν αννα ἔθαψεν αὐτὴν μετὰ τοῦ πατρὸς αὐτοῦ ἀπῆλθεν δὲ τωβιας μετὰ τῆς γυναικὸς αὐτοῦ καὶ τῶν υἱῶν αὐτοῦ εἰς ἐκβάτανα πρὸς ραγουηλ τὸν πενθερὸν αὐτοῦ 14.13  καὶ ἐγήρασεν ἐντίμως καὶ ἔθαψεν τοὺς πενθεροὺς αὐτοῦ ἐνδόξως καὶ ἐκληρονόμησεν τὴν οὐσίαν αὐτῶν καὶ τωβιτ τοῦ πατρὸς αὐτοῦ 14.14  καὶ ἀπέθανεν ἐτῶν ἑκατὸν εἴκοσι ἑπτὰ ἐν ἐκβατάνοις τῆς μηδίας 14.15  καὶ ἤκουσεν πρὶν ἢ ἀποθανεῖν αὐτὸν τὴν ἀπώλειαν νινευη ἣν ᾐχμαλώτισεν ναβουχοδονοσορ καὶ ασυηρος ἐχάρη πρὸ τοῦ ἀποθανεῖν ἐπὶ νινευη
14.1  kai epaysato exomologoymenos tohbit 14.2  kai ehn etohn pentehkonta oktoh ote apohlesen tas opseis kai meta eteh oktoh aneblepsen kai epoiei eleehmosynas kai prosetheto phobeisthai kyrion ton theon kai exomologeisthai aytoh 14.3  megalohs de egehrasen kai ekalesen ton yion aytoy kai toys yioys aytoy kai eipen aytoh teknon labe toys yioys soy idoy gegehraka kai pros to apotrechein ek toy zehn eimi 14.4  apelthe eis tehn mehdian teknon oti pepeismai osa elalehsen iohnas o prophehtehs peri nineyeh oti katastraphehsetai en de teh mehdia estai eirehneh mallon eohs kairoy kai oti oi adelphoi ehmohn en teh geh skorpisthehsontai apo tehs agathehs gehs kai ierosolyma estai erehmos kai o oikos toy theoy en ayteh katakaehsetai kai erehmos estai mechri chronoy 14.5  kai palin eleehsei aytoys o theos kai epistrepsei aytoys eis tehn gehn kai oikodomehsoysin ton oikon oych oios o proteros eohs plehrohthohsin kairoi toy aiohnos kai meta tayta epistrepsoysin ek tohn aichmalohsiohn kai oikodomehsoysin ieroysalehm entimohs kai o oikos toy theoy en ayteh oikodomehthehsetai eis pasas tas geneas toy aiohnos oikodomeh endoxoh kathohs elalehsan peri aytehs oi prophehtai 14.6  kai panta ta ethneh epistrepsoysin alehthinohs phobeisthai kyrion ton theon kai katoryxoysin ta eidohla aytohn kai eylogehsoysin panta ta ethneh ton kyrion 14.7  kai o laos aytoy exomologehsetai toh theoh kai ypsohsei kyrios ton laon aytoy kai charehsontai pantes oi agapohntes kyrion ton theon en alehtheia kai dikaiosyneh poioyntes eleos tois adelphois ehmohn 14.8  kai nyn teknon apelthe apo nineyeh oti pantohs estai a elalehsen o prophehtehs iohnas 14.9  sy de tehrehson ton nomon kai ta prostagmata kai ginoy phileleehmohn kai dikaios ina soi kalohs eh kai thapson me kalohs kai tehn mehtera soy met' emoy kai mehketi aylisthehte eis nineyeh 14.10  teknon ide ti epoiehsen aman achiacharoh toh threpsanti ayton ohs ek toy phohtos ehgagen ayton eis to skotos kai osa antapedohken aytoh kai achiacharos men esohtheh ekeinoh de to antapodoma apedotheh kai aytos katebeh eis to skotos manassehs epoiehsen eleehmosynehn kai esohtheh ek pagidos thanatoy ehs epehxen aytoh aman de enepesen eis tehn pagida kai apohleto 14.11  kai nyn paidia idete ti eleehmosyneh poiei kai ti dikaiosyneh ryetai kai tayta aytoy legontos exelipen aytoy eh psycheh epi tehs klinehs ehn de etohn ekaton pentehkonta oktoh kai ethapsen ayton endoxohs 14.12  kai ote apethanen anna ethapsen aytehn meta toy patros aytoy apehlthen de tohbias meta tehs gynaikos aytoy kai tohn yiohn aytoy eis ekbatana pros ragoyehl ton pentheron aytoy 14.13  kai egehrasen entimohs kai ethapsen toys pentheroys aytoy endoxohs kai eklehronomehsen tehn oysian aytohn kai tohbit toy patros aytoy 14.14  kai apethanen etohn ekaton eikosi epta en ekbatanois tehs mehdias 14.15  kai ehkoysen prin eh apothanein ayton tehn apohleian nineyeh ehn ehchmalohtisen naboychodonosor kai asyehros echareh pro toy apothanein epi nineyeh
14.1  Et consummati sunt sermones confessionis Thobis. Et mortuus est in pace annorum centum duodecim et sepultus est praeclare in Nineve. 14.2  Sexaginta autem et duorum annorum erat, cum invalidus oculis factus est; et, postquam lucem recepit, vixit in bonis et fecit eleemosynas et proposuit benedicere Deum et confiteri magnitudini Dei. 14.3  Et, cum moreretur, vocavit Thobiam filium suum et praecepit illi dicens: “ Fili, duc filios tuos 14.4  et recurre in Mediam, quoniam credo ego verbo Dei, quod locutus est Nahum in Nineven, quia omnia erunt et venient super Assyriam et Nineven, quae locuti sunt prophetae Israel, quos misit Deus; omnia evenient, nihilque minuetur ex omnibus verbis, sed omnia contingent temporibus suis. Et in Media erit salus magis quam in Assyriis et quam in Babylone, quia scio ego et credo quoniam omnia, quae dixit Deus, erunt. Et perficientur, et non excidet verbum de sermonibus. Et fratres nostri, qui habitant in terra Israel, omnes dispergentur et captivi ducentur a terra optima. Et erit omnis terra Israel deserta, et Samaria et Ierusalem erit deserta, et domus Dei in tristitia erit et incendetur et erit deserta usque in tempus. 14.5  Et iterum misericordiam faciet illorum Deus et convertetur ad illos Deus in terram Israel, et iterum aedificabunt domum, sed non sicut prius, quoadusque repleatur tempus maledictionum. Et postea revertentur a captivitate sua omnes et aedificabunt Ierusalem honorifice, et domus Dei aedificabitur in ea, sicut locuti sunt de illa omnes prophetae Israel. 14.6  Et omnes nationes in tota terra convertentur et timebunt Deum vere et relinquent omnes idola sua, quae seducunt false seductione eorum. 14.7  Et benedicent Deo aeterno in iustitia. Omnes filii Israel, qui liberabuntur in diebus illis, memores Dei in veritate, colligentur et venient in Ierusalem et habitabunt in aeternum in terra Abraham cum tutela, et tradetur eis. Et gaudebunt, qui diligunt Deum in veritate; qui autem faciunt iniquitatem et peccatum, deficient de terris omnibus. 14.8  Et nunc, filii, mando vobis: Servite Deo in veritate et facite coram illo, quod ipsi placet. Et filiis vestris mandabitur, ut faciant iustitias et eleemosynam et ut sint memores Dei et benedicant nomini ipsius in omni tempore in veritate et in tota virtute sua. 14.9  Nunc vero, fili, exi a Nineve et noli manere hic, 14.10  sed, quocumque die sepelieris matrem tuam circa me, eodem die noli manere in finibus eius. Video enim quia multa iniquitas est in illa, et fictio multa perficitur in illa, et non confunduntur. Vide, fili, quae fecit Nadab Achicaro, qui eum nutrivit. Nonne vivus deductus est in terram? Sed tradidit Deus infamiam ante faciem ipsius, et Achicarus exiit ad lucem, Nadab autem intravit in tenebras aeternas, quia quaesivit occidere Achicarum. Cum faciebat eleemosynam, exiit de laqueo mortis, quem fixerat ei Nadab, et Nadab cecidit in laqueum mortis, et perdidit illum. 14.11  Et nunc, filii, videte quid faciat eleemosyna, et quid faciat iniquitas, quoniam occidit. Et ecce anima mea deficit! ”. Et posuerunt eum super lectum, et mortuus est et sepultus est praeclare. 14.12  Et, cum mortua est mater eius, Thobias sepelivit eam iuxta patrem suum et abiit ipse et uxor eius in Mediam et habitavit in Ecbatanis cum Raguel socero suo. 14.13  Et curam habuit senectutis eorum honorifice et sepelivit illos in Ecbatanis Mediae et hereditatem percepit domus Raguel et Thobis patris sui. 14.14  Et mortuus est annorum centum decem et septem cum claritate. 14.15  Et, antequam moreretur, vidit et audivit perditionem Nineves et vidit captivitatem illius in Mediam adductam, quam adduxit Asuerus rex Mediae, et benedixit Deum in omnibus, quae fecit filiis Nineves et Assyriae. Et gavisus est, antequam moreretur, in Nineve, et benedixit Dominum Deum in omnia saecula saeculorum.









Uhrzeit: Montag, 29.April.2024 19:26:30



Uhrzeit: Montag, 29.April.2024 19:26:30
Dauer: 0.57540392875671 das ist 0:0:0